Alokasian (Alocasia) vill ha ett ljust läge utan stark middagssol, jord som får torka upp i ytan men inte torka ut, och värme – helst 18–25 grader och aldrig kallt drag. Den tål sämre än de flesta krukväxter att stå blött, och den är en magnet för spinnkvalster i torr vinterluft. Klarar du de två sakerna är den inte svårare än en monstera.
Två saker överraskar nästan alla som köper sin första alokasia. Den första är att den ofta tappar blad, särskilt under vintern, och att det inte behöver betyda att den håller på att dö. Den andra är att den har en starkt irriterande växtsaft, kraftigare än hos de flesta krukväxter i samma familj. Den ska stå där barn och djur inte når den, och du bör ha handskar när du planterar om.
Växtfakta
- Ljus
- Ljust utan direkt middagssol. Öst- eller västfönster, eller en bit in från ett söderfönster
- Vattning
- När de översta 2–3 cm jord har torkat. Aldrig stående vatten. Mindre på vintern
- Temperatur
- Helst 18–25 °C. Under ca 15 °C slutar den växa och kan gå i vila
- Jord
- Luftig, mullrik krukväxtjord uppblandad med bark eller perlit
- Svårighet
- Medel
- Giftighet
- Starkt irriterande växtsaft som kan ge kraftig sveda i mun och svalg samt sväljsvårigheter (Giftinformationscentralen). Kan ge besvär hos katt och hund
En kallaväxt från Asiens regnskogar
Släktet Alocasia har ett åttiotal arter från tropiska och subtropiska delar av Asien och östra Australien, där det regnar mycket. Det hör till kallafamiljen (Araceae), precis som monstera, filodendron och fredskalla. Alokasian växer från en tjock jordstam eller knöl, och det förklarar mycket av hur den beter sig: när förhållandena blir sämre kan den släppa bladen och vila i knölen tills det blir bättre igen.
På engelska kallas den elephant ear, och även på svenska förekommer elefantöra. Samma namn används om Colocasia och Caladium, som ser likadana ut och sköts ungefär på samma sätt, och Giftinformationscentralen påpekar att även parasollpilea ibland kallas elefantöra. Kontrollera därför det vetenskapliga namnet på etiketten när du letar skötselråd.
Sorterna du oftast hittar i handeln
De flesta alokasior i svenska butiker är kompakta hybrider och sorter som odlats fram för att klara sig i krukor. Giftinformationscentralen har flera av handelsnamnen som sökord, bland dem amazonsköld, zebrasköld och vikingasköld.
Amazonsköld (Alocasia × amazonica, ofta sorten 'Polly') är den vanligaste: mörkgröna, pilformade blad med ljusa, kraftiga nerver och vågig kant. Den blir sällan mer än en halvmeter hög och är den som oftast säljs i mataffärer och varuhus.
Zebrasköld (Alocasia zebrina) har ljusgröna blad på höga bladskaft som är randiga i gult och brunt, som en zebra. Den blir större och vill ha mer utrymme. Skaften är spröda och knäcks lätt om krukan står i vägen.
Andra som dyker upp är sorter med sammetslena, nästan svarta blad, ofta sålda som 'Black Velvet', och stora, gröna arter som Alocasia macrorrhizos, som kan bli en meter eller mer. De sammetsbladiga är de mest krävande: de vill ha högre luftfuktighet och tål vattningsmissar sämre.
Saften är starkt irriterande – även i ögonen Enligt Giftinformationscentralen har alokasia en starkt irriterande växtsaft som kan ge kraftig sveda i mun och svalg, sväljsvårigheter och magbesvär som illamående och kräkningar. Saften kan också ge kraftig ögonirritation och sveda och rodnad på huden. Får du saft i ögat ska du skölja med vatten i minst fem minuter. Ring 112 vid akut fara. I mindre akuta fall: Giftinformationscentralen 010-456 67 00 (dygnet runt). Har ett djur tuggat på växten: kontakta veterinär eller djursjukhus.
Giftinformationscentralens uppgifter gäller människor. Amerikanska ASPCA listar alokasia som giftig för både katt och hund. Den innehåller olösliga kalciumoxalatkristaller som kan ge smärta och svullnad i mun, tunga och läppar, kraftig dregling, kräkningar och svårt att svälja. Ställ den utom räckhåll för djur som tuggar på blad. Fler växter att tänka på finns i genomgången av giftiga krukväxter för katt och hund.
Ljus: mycket, men inte bränt
Alokasian växer i naturen i skuggiga lägen, men skuggan under ett regnskogstak är ljusare än ett svenskt vardagsrum i december. Ett öst- eller västfönster passar bra, liksom ett läge en meter eller två in från ett söderfönster. Stark middagssol från maj till augusti bränner bladen och ger bleka eller bruna fläckar.
Under vinterhalvåret är problemet det motsatta. I ett norrfönster i januari får den för lite ljus, och då står den still eller tappar blad. Flytta den närmare fönstret på hösten, eller ge den en växtbelysning på timer om du vill att den ska fortsätta växa. Bladen vänder sig mot ljuset, så vrid krukan ibland för att plantan inte ska bli sned.
Vattning: luftig jord är halva jobbet
Alokasian vill ha jämn fukt men har tjocka, köttiga rötter som ruttnar fort i blöt och kompakt jord. Vattna när de översta två–tre centimetrarna har torkat, vattna då ordentligt så att det rinner igenom, och häll bort det som blir kvar i ytterkrukan. Låt den inte torka ut helt, men vänta hellre en dag för mycket än en för lite om du är osäker. Grunderna står i guiden om att vattna krukväxter.
Jorden gör stor skillnad. Vanlig planteringsjord för krukväxter blir för tät för alokasian i längden. Blanda i en tredjedel eller mer grov bark, perlit eller pimpsten, så att jorden släpper igenom vatten och luft. Krukan måste ha dräneringshål, och den ska inte vara större än rotklumpen behöver. En för stor kruka med mycket jord som håller vatten är en vanlig väg till rotröta.
Gula blad är det vanligaste tecknet på att vattningen inte stämmer, och det gäller både för mycket och för lite vatten. Känn alltid på jorden innan du drar slutsatsen. Hur du skiljer orsakerna åt står i felsökningen för gula blad och i artikeln om övervattning.
Värme, drag och torr vinterluft
Alokasian trivs i varm rumstemperatur och vill inte ha kalla fönsterrutor eller drag från ett fönster som står på glänt. Under omkring 15 grader slutar den växa, och blir det kallare kan den släppa alla blad. Ställ den inte heller direkt över ett element, där luften blir både varm och torr. Mer om fönsterbänkar och drag står under temperatur och drag.
Torr luft ger bruna bladkanter, men det större problemet är att den lockar spinnkvalster. Alokasian är en av de krukväxter som oftast drabbas, och de stora bladen gör att angreppet hinner bli omfattande innan man ser det. Titta under bladen varannan vecka under vintern. Små ljusa prickar på ovansidan och fina trådar på undersidan är de tidiga tecknen. Att duscha plantan ljummet och torka av bladen håller kvalstren tillbaka, och ett fuktigare läge hjälper. Hur du blir av med dem står i artikeln om spinnkvalster, och vad som faktiskt höjer fuktigheten i artikeln om luftfuktighet.
Ett blad in, ett blad ut – och vintervila En alokasia har ofta bara tre–fem blad samtidigt. När ett nytt blad vecklar ut sig gulnar ofta det äldsta och dör, och det är normalt. Tappar den alla blad under vintern kan det vara vila snarare än död. Känn på knölen eller stambasen: är den fast lever plantan. Vattna mycket sparsamt, ställ den ljust och varmt och vänta in våren innan du ger upp.
Droppar på bladspetsarna
Många alokasior "gråter": små vattendroppar samlas på bladspetsen, oftast efter vattning eller på morgonen. Det kallas gutation och betyder att rötterna har tagit upp mer vatten än bladen hinner avdunsta. Det är ofarligt för plantan, men det kan vara en signal om att jorden hålls lite för blöt. Torka gärna bort dropparna så att de inte hamnar på möbler, och tänk på att de kommer från en växt med irriterande saft.
Gödsling och omplantering
Ge flytande näring för gröna krukväxter ungefär en gång i månaden från april till september, i den dos förpackningen anger eller svagare. Under vintern, när den växer långsamt eller vilar, behöver den ingen gödsel. Mer om doser och sorters näring står i guiden om att gödsla krukväxter.
Plantera om på våren när rötterna fyller krukan, vilket ofta blir vartannat år. Använd handskar, och tvätta händerna efteråt eftersom saften är starkt irriterande. Välj en kruka som bara är några centimeter större och använd en luftig jordblandning. Steg för steg står det i guiden om omplantering.
Föröka alokasian
Alokasian förökas genom delning och med de små knölar eller sidoskott som bildas vid basen. Ett blad i ett vattenglas blir aldrig en ny planta. Vid omplanteringen hittar du ofta små, runda knölar bland rötterna. De kan planteras i fuktig, luftig jord, gärna under en genomskinlig plastpåse eller i en låda med lock, varmt och ljust. Det tar tid innan de skjuter blad, ibland flera veckor.
Har plantan bildat ett sidoskott med egna rötter kan du skära loss det med en ren kniv och plantera det för sig. Hur du delar krukväxter generellt står i guiden om att dela perenner och krukväxter.
Vanliga frågor
Är alokasia giftig för katter?
Ja, alokasia kan ge kraftiga besvär hos katt: amerikanska ASPCA listar den som giftig för både katt och hund på grund av kalciumoxalatkristaller som ger smärta och svullnad i munnen. Giftinformationscentralen beskriver saften som starkt irriterande för människor. Har katten tuggat på den: kontakta veterinär eller djursjukhus.
Varför får min alokasia gula blad?
Gula blad på alokasia beror oftast på vattningen, antingen för mycket eller för lite, eller på för lite ljus. Att det äldsta bladet gulnar när ett nytt kommer är däremot normalt. Känn på jorden och titta på rötterna om flera blad gulnar samtidigt.
Varför tappar alokasian alla blad på vintern?
Alokasian kan gå i vila när det blir kallt eller mörkt och släppa alla blad, men knölen lever kvar. Är stambasen fast ska du vattna mycket sparsamt, ställa den ljust och varmt och vänta. Nya blad brukar komma när ljuset återvänder på våren.
Varför droppar det från bladen på min alokasia?
Dropparna på bladspetsarna kallas gutation och uppstår när rötterna tar upp mer vatten än bladen avdunstar. Det är ofarligt men kan betyda att jorden hålls lite för blöt. Låt jorden torka upp mer mellan vattningarna.
Hur ofta ska man vattna en alokasia?
Vattna alokasian när de översta två–tre centimetrarna jord har torkat, vilket på sommaren ofta blir en gång i veckan och på vintern mer sällan. Låt den aldrig stå i vatten, och använd en luftig jord som inte blir kompakt.
