En keiki är en liten ny planta som växer fram på orkidéns blomstängel. Låt den sitta kvar tills den har minst tre blad och två–tre luftrötter som är 3–5 centimeter långa, skär sedan loss den med en ren kniv och en centimeter stängel på var sida, och plantera den i en liten kruka med orkidébark. Det är det enda sättet att föröka en vanlig Phalaenopsis hemma som faktiskt brukar lyckas.
Orkidéer går att föröka hemma, men inte som de flesta andra krukväxter. En Phalaenopsis har bara en växtpunkt och kan inte delas, och blad eller rotbitar blir aldrig nya plantor. Det som återstår är att ta vara på en keiki när den dyker upp, eller att dela de orkidéer som växer åt sidan med flera skott, som Cymbidium, Oncidium och många Dendrobium. Hur du sköter orkidén i övrigt står i guiden om orkidéer.
Vad är en keiki?
Ordet kommer från hawaiiska och betyder ungefär barn. En keiki är en klon av moderplantan: en liten planta med egna blad och så småningom egna rötter, som växer ur en sovande knopp på blomstängeln. Hos Phalaenopsis sitter den oftast vid en av de små noderna på stängelns nedre del, där det finns en fjällik hinna över knoppen. Hos Dendrobium sitter keikis i stället på de gamla, tjocka stammarna (pseudobulberna).
Varför en orkidé gör en keiki i stället för en ny blomstängel vet ingen säkert. Det händer oftare när plantan är lite stressad, till exempel efter en varm sommar, när en gammal stängel får stå kvar efter blomningen eller när rötterna mår dåligt. En keiki vid plantans bas, alltså nere bland bladen, är något annat: den sitter fast i huvudstammen och delar rötter med moderplantan, och den bör oftast få sitta kvar.
Det betyder också att du inte kan räkna med en keiki. Många orkidéer gör aldrig någon. Får du en, är den värd att ta vara på.
När är keikin redo att tas loss?
Det vanligaste misstaget är att ta loss den för tidigt. En keiki utan rötter, eller med rötter på en centimeter, har inget att leva på när den lämnar moderplantan och torkar oftast in inom några veckor. Vänta tills den har:
- minst två, helst tre, egna blad
- minst två–tre rötter som är 3–5 centimeter långa och gärna har grågröna, friska spetsar
- en storlek som gör att du kan hålla i den utan att den böjer sig
Räkna med att det tar flera månader från det att du ser de första små bladen tills rötterna är så långa. Det är normalt. Så länge keikin sitter kvar försörjs den av moderplantan, och den växer snabbare där än i en egen kruka. Det finns ingen nackdel med att vänta för länge, så länge rötterna inte blir så långa att de bryts när du planterar.
Vill rötterna inte komma? Lägg en liten tuss fuktig vitmossa runt keikins bas och fäst den löst med en tråd eller en klädnypa. Håll mossan lätt fuktig, inte blöt. Det brukar räcka för att rötterna ska börja växa, särskilt i torr vinterluft.
Så tar du loss och planterar keikin – steg för steg
- Gör i ordning krukan först. En genomskinlig plastkruka på 6–8 centimeter med hål i botten, fylld med finkornig orkidébark eller en blandning av bark och lite vitmossa. Vanlig krukjord fungerar inte: orkidérötter behöver luft.
- Rengör kniven. Torka av en vass kniv eller sekatör med sprit. Orkidéer får lätt svamp- och bakterieangrepp genom snittytor.
- Skär loss keikin. Skär genom blomstängeln en centimeter ovanför och en centimeter nedanför keikin. Stängelbitarna fungerar som handtag och skyddar keikins egen bas.
- Låt snittet torka. Lägg keikin på ett papper en halvtimme, så att snittytorna hinner torka lite. Snittet på moderplantans stängel behöver ingen behandling.
- Plantera grunt. Håll keikin i krukan så att bladens bas hamnar strax ovanför ytan, och fyll försiktigt bark runt rötterna. Bladen ska inte begravas. Står den ostadigt, stöd den med en pinne och en mjuk klämma.
- Vänta med att vattna. Vattna första gången efter ett par dagar, när eventuella skadade rötter hunnit torka. Doppa sedan krukan i rumstempererat vatten i några minuter och låt den rinna av ordentligt.
Är keikins rötter långa och styva kan det vara svårt att få ner dem i en liten kruka. Lägg dem i ljummet vatten en stund så blir de mjukare och lättare att böja.
Skötsel det första året
Ställ den unga plantan ljust men utan direkt middagssol, i ungefär samma läge som moderplantan står i: ett öst- eller västfönster, eller en halv meter in från ett söderfönster. Rumstemperatur runt 20 grader passar bra. Undvik kalla fönsterbänkar på vintern och platser rakt ovanför ett element, där luften blir varm och torr.
En liten planta i liten kruka torkar ut snabbare än en stor. Vattna när barken känns torr och rötterna har blivit silvergrå i stället för gröna, och låt allt överskottsvatten rinna bort. Rötter som står i vatten ruttnar, och då förlorar keikin det lilla den har; se rotröta. Hur ofta det blir beror på årstid och rum, och mer om det står i guiden om att vattna krukväxter.
Börja gödsla när du ser nya rötter eller ett nytt blad, inte innan. Använd orkidégödsel i svag dos, eller vanlig krukväxtnäring i en fjärdedel av den dos som står på förpackningen, ungefär varannan vattning under sommarhalvåret. Mer om det i guiden om att gödsla krukväxter.
Ljuset spelar större roll än man tror. I Götaland räcker ett ljust fönster större delen av året. I Svealand och särskilt i Norrland är det så mörkt från november till januari att en ung orkidé i stort sett står still. Det är inte farligt, men vill du att den ska växa vintertid hjälper en lampa; se växtbelysning.
Räkna inte med blommor det första året. En keiki brukar blomma först efter ett till tre år, när den har fått fyra–fem stora blad och ett ordentligt rotsystem. Blommar den tidigare, med en liten stängel, kostar det plantan kraft, och många odlare klipper därför bort den första stängeln.
Dela orkidéer som växer åt sidan
Orkidéer delas in i två växtsätt. Phalaenopsis växer monopodialt, alltså uppåt från en enda växtpunkt, och kan inte delas. Andra, som Cymbidium, Oncidium, Cattleya och många Dendrobium, växer sympodialt: de bildar nya skott vid sidan av de gamla, ofta med förtjockade stammar som kallas pseudobulber. De kan delas.
Dela bara en stor planta som har vuxit ur krukan, och gör det på våren när nya skott börjar växa, gärna i samband med omplantering. Varje del ska ha minst tre friska pseudobulber och helst ett nytt skott. Mindre delar överlever ofta, men det tar flera år innan de blommar.
- Ta ur plantan och skaka eller skölj bort den gamla barken.
- Klipp bort döda, mjuka eller ihåliga rötter. Friska rötter är fasta.
- Leta upp naturliga skarvar i jordstammen och skär där med en spritad kniv.
- Plantera varje del med de äldsta pseudobulberna mot krukans kant, så att de nya skotten har plats att växa åt mitten.
- Vattna sparsamt de första veckorna, tills nya rötter syns.
Gamla, bladlösa pseudobulber, så kallade bakbulber, kan ibland ge nya skott om du lägger dem på fuktig bark eller vitmossa i en plastpåse. Det fungerar ibland med Cymbidium, men det är en chansning och tar lång tid. Mer om delning generellt finns i artikeln om att dela perenner och krukväxter.
Det här fungerar inte hemma
Det cirkulerar många råd om orkidéförökning på nätet. De flesta leder bara till en rutten bit växt.
Bladsticklingar. Ett orkidéblad har ingen knopp som kan bli en ny planta. Det kan hålla sig grönt länge i ett glas vatten eller i jord, men det bildar aldrig rötter och skott. Det skiljer orkidéer från växter som går att föröka med bladsticklingar.
Rötter eller rotbitar. Inte heller rötterna har knoppar. En Phalaenopsis utan blad, med bara friska rötter kvar, kan ibland skjuta ett nytt skott från stambasen, men en lös rot gör det inte.
Orkidéer i vatten. Att rota orkidéer i ett glas som en gullranka fungerar inte. Det som fungerar för sticklingar i vatten står i artikeln om sticklingar i vatten.
Frö. Orkidéfrö är fint som damm och saknar näringsreserv. I naturen gror det bara tillsammans med en svamp, och plantskolor sår det i sterila glas med näringsgelé i laboratorium. Det går inte i en kruka på fönsterbänken, och från frö till blomning tar det ändå flera år.
Stängelbitar. En bit av en överblommad blomstängel med en nod, lagd på fuktig vitmossa i en sluten låda, kan någon gång ge en keiki. Oftast ruttnar den. Är du nyfiken kan du prova med en stängel som ändå ska klippas bort, men räkna inte med resultat.
Keikipasta och rothormon
På nätet säljs keikipasta, som ska smörjas på en sovande knopp på stängeln för att locka fram en keiki. Pastan innehåller ett växthormon, en cytokinin. Medel som påverkar växters tillväxt på annat sätt än som näring räknas enligt EU:s regler som växtskyddsmedel, och de måste vara godkända av Kemikalieinspektionen och ha ett svenskt registreringsnummer för att få användas här. Titta efter numret på förpackningen. Saknas det är medlet inte godkänt i Sverige, och det gäller även om du beställer från en utländsk nätbutik.
Rothormon behövs inte för en keiki. Den har redan rötter när du tar loss den, och det är just därför den överlever. Varför rothormon sällan gör den skillnad man tror, och vilka regler som gäller, står i artikeln om rothormon.
Vilda orkidéer får du inte gräva upp
Alla vilt växande orkidéer i Sverige är fridlysta enligt artskyddsförordningen. Du får inte gräva upp dem, och det gäller även om de växer på din egen tomt. Krukorkidéer som du köpt i butik omfattas inte. Mer om reglerna finns i artikeln om fridlysta växter.
När det går fel
Keikin skrumpnar efter att den tagits loss. Den togs oftast loss för tidigt, med för korta rötter. Lägg den på fuktig vitmossa i en genomskinlig plastlåda med lock, ljust men inte i sol, och vädra någon gång om dagen. Ibland vaknar rötterna. Nästa gång: vänta längre.
Bladen blir gula och mjuka vid basen. Det är röta, oftast för att vatten blivit stående i bladvecket eller barken varit för blöt. Vattna alltid så att inget vatten blir kvar mellan bladen.
Keikin växer inte alls. Står den mörkt eller kallt händer inget. Flytta den till ljusare läge, och ge den tid. Orkidéer växer långsamt även när allt är rätt.
Små vita tussar mellan bladen. Det är ullöss, som sprids lätt från moderplantan. Isolera plantan och läs om ullöss och sköldlöss.
Vanliga frågor
Hur lång tid tar det innan en keiki kan tas loss?
Det tar oftast flera månader, ibland ett halvår eller mer, från att de första bladen syns tills keikin har två–tre rötter på 3–5 centimeter. Det är rötterna som avgör, inte tiden. Hellre en månad för sent än en vecka för tidigt.
Kan man få en orkidé att göra en keiki?
Det går inte att styra säkert. Keikis kommer oftare när plantan är lite stressad eller när en gammal blomstängel får stå kvar. Keikipasta innehåller ett växthormon och får bara användas här om den är godkänd av Kemikalieinspektionen och har ett svenskt registreringsnummer.
Kan man föröka en orkidé med ett blad?
Nej, ett orkidéblad har ingen knopp som kan bli en ny planta. Det kan hålla sig grönt länge i vatten eller jord men bildar aldrig rötter och skott. Hos Phalaenopsis är keikin det enda realistiska sättet att få en ny planta hemma.
Ska man klippa av blomstängeln om den gör en keiki?
Nej, låt stängeln sitta kvar så länge keikin växer, eftersom den får vatten och näring den vägen. Klipp av stängeln först när du har tagit loss keikin, och bara om den har börjat torka in.
Vilken jord ska en keiki ha?
En keiki ska ha samma sorts finkorniga orkidébark som en vuxen orkidé, gärna med lite vitmossa inblandad. Vanlig krukjord blir för tät och rötterna kvävs. En liten genomskinlig kruka låter dig se när rötterna behöver vatten.
Är orkidéer giftiga?
Enligt Giftinformationscentralen är förgiftningar inte kända för de orkidéer som är vanliga som krukväxter och snittblommor i Sverige, och att smaka en liten mängd kan betraktas som ofarligt. Uppgiften gäller människor. Har ett djur ätit av växten: kontakta veterinär eller djursjukhus.
