Elefantfoten (Beaucarnea recurvata) vill stå soligt, i en liten kruka med sandig jord, och få vatten först när jorden har torkat helt. Den uppsvällda stambasen är ett vattenförråd, så plantan klarar flera veckor utan vatten. På vintern räcker det ofta att vattna en gång i månaden eller ännu mer sällan.
Den är en av få krukväxter som trivs med torr, uppvärmd inomhusluft, och den växer långsamt – en planta du köper i dag ser ungefär likadan ut om några år. Det den inte tål är blöt jord. Rötterna och stambasen ruttnar lätt om den vattnas som en vanlig grön krukväxt.
Växtfakta
- Ljus
- Soligt. Ett söder- eller västfönster är bäst
- Vattning
- Ordentligt, när jorden är helt torr. Mycket sparsamt på vintern
- Temperatur
- Rumstemperatur. Tål svalt ner mot ca 10 °C om jorden hålls torr
- Jord
- Kaktus- och suckulentjord eller planteringsjord blandad med sand eller grus. Liten kruka med goda dräneringshål
- Blomning
- Blommar nästan aldrig inomhus
- Svårighet
- Lätt
- Giftighet
- Giftinformationscentralen (under namnet flasklilja): inga förgiftningar kända, att smaka en liten mängd kan betraktas som ofarligt
Ingen palm, utan en ökenväxt från Mexiko
På engelska kallas den ponytail palm, men den är ingen palm. Den hör till sparrisfamiljen (Asparagaceae), som också rymmer dracenor, och växer vilt i halvtorra skogar och steniga marker i sydöstra Mexiko, Belize och Guatemala. Där kan den bli åtta–nio meter hög. Inomhus blir den sällan mer än en till två meter, och det tar många år.
Det som gör den lätt att känna igen är den uppsvällda, flaskformade stambasen, som påminner om en elefantfot. Den lagrar vatten under torrperioden. Från toppen kommer en tofs av smala, läderartade blad som böjer sig neråt som en fontän – därav artnamnet recurvata, "bakåtböjd". Unga plantor har en enda stam, äldre kan få flera toppar eller förgrena sig.
Giftinformationscentralen har växten under namnet flasklilja och det äldre vetenskapliga namnet Nolina recurvata. Båda namnen syftar på samma växt.
Ljus: så mycket som möjligt
Elefantfoten vill ha det ljusaste läge du har. Ett söder- eller västfönster med direkt sol är idealiskt, och den tål sol bättre än de flesta krukväxter. I ett mörkt läge blir bladen mjuka och tappar spänsten, tillväxten stannar helt, och risken att den får för mycket vatten ökar, eftersom den då förbrukar så lite.
Har plantan stått mörkt, vänj den gradvis vid full sol under ett par veckor, annars kan bladen få brända fläckar. Under vintern ska den stå så ljust som möjligt. Den finns alltså inte med bland växterna för mörka rum, men den passar bra i ett soligt fönster där andra växter bränns. Mer om att bedöma ljuset i ljus och placering.
Vattning: hellre för lite än för mycket
Vattna ordentligt, så att det rinner ut genom hålet i botten, och låt sedan jorden torka helt innan nästa gång. Häll bort vattnet i ytterkrukan efter en halvtimme. Under sommaren, i ett soligt fönster, blir det ofta var tionde dag till var tredje vecka beroende på krukans storlek. Från oktober till mars ska den vattnas mycket sparsamt, ungefär en gång i månaden eller ännu mer sällan, särskilt om den står svalt.
Stambasen är plantans eget mått på vattenförrådet. En fast, slät bas betyder att den har vatten. En bas som börjar bli lite skrynklig och mjuk i ytan efter en lång torrperiod betyder att den behöver vatten – och den fyller på sig igen inom några dagar. Men en bas som är mjuk och svampig nertill, eller som luktar unket, är ett tecken på röta och ett betydligt allvarligare problem.
De flesta elefantfötter som dör har fått för mycket vatten. Läs mer om övervattning och grunderna i vattna krukväxter. Ska du resa bort i några veckor är elefantfoten en av de växter du inte behöver oroa dig för; se semestervattning.
Ingen stor kruka "så att den får växa" En elefantfot i en för stor kruka står med mycket blöt jord runt rötterna som den aldrig hinner använda, och det är ett säkert sätt att få rotröta. Den trivs med trånga rötter och en kruka som bara är något bredare än stambasen. Byt till en större kruka först när rötterna fyllt den helt.
Jord och kruka
Använd kaktus- och suckulentjord, eller vanlig planteringsjord blandad med en tredjedel till hälften grov sand, grus eller pimpsten. Jorden ska släppa igenom vatten snabbt. Krukan måste ha hål i botten. En lerkruka är bra: den är tung och står stadigt, och leran gör att jorden torkar upp snabbare. Välj gärna en låg, bred kruka, eftersom rötterna sprider sig på bredden.
Elefantfoten växer långsamt och behöver planteras om sällan, ofta bara vart tredje eller fjärde år. Gör det på våren. Sätt plantan på samma djup som tidigare – stambasen ska stå ovan jord och inte grävas ner, eftersom den då ruttnar lättare. Mer om tekniken i guiden om omplantering.
Temperatur och sommar ute
Vanlig rumstemperatur fungerar bra hela året, och elefantfoten tål torr luft från element bättre än nästan alla andra krukväxter. Den tål att stå svalt på vintern, ner mot ungefär 10 grader, så länge jorden hålls torr. Kall och blöt jord samtidigt är det farliga.
På sommaren kan den stå ute på en solig, skyddad balkong eller altan när risken för kalla nätter är över. Vänj den gradvis vid utomhussolen, och ta in den igen innan nätterna blir kalla på hösten. Ute behöver den mer vatten än inne, men låt fortfarande jorden torka mellan gångerna – och se till att krukan inte blir stående i regnvatten. Minska vattningen när den kommer in igen. Mer om sommarväxter ute finns i balkongväxter.
Gödsling
Behovet av näring är litet. Ge kaktusnäring eller flytande näring för krukväxter i halv dos en gång i månaden från april till augusti. På vintern behövs ingen näring alls. För mycket gödsel ger snarare bruna bladspetsar än snabbare tillväxt. Se guiden om att gödsla krukväxter.
Bruna bladspetsar och andra problem
Bruna, torra bladspetsar är det vanligaste klagomålet och oftast ofarligt. De långa bladen blir ofta bruna längst ut med åldern, och spetsarna skadas lätt när någon stryker förbi. De kan klippas av med en ren sax. Blir många spetsar bruna samtidigt kan orsaken vara att jorden varit snustorr länge eller för mycket gödsel. Se bruna bladkanter.
Gula, vissna nedre blad som torkar in är plantan som byter ut gamla blad. Dra försiktigt bort dem när de lossnar lätt.
Mjuk stambas eller blad som gulnar från mitten av tofsen tyder på röta efter för mycket vatten. Ta ur plantan, titta på rötterna och stambasen, skär bort ruttna delar och plantera om i torr, sandig jord. Hur du gör står i rotröta.
Kryp. Spinnkvalster, ullöss och sköldlöss kan förekomma, särskilt i torr vinterluft. Titta efter fina prickar och trådar på bladen och efter vita tussar eller bruna knölar i bladfästena; se ullöss och sköldlöss.
Förgrening och förökning
En elefantfot förgrenar sig sällan av sig själv inomhus. Om toppen skadas eller skärs av kan den skjuta flera nya toppar under snittet, men det tar lång tid och resultatet är svårt att förutse. Gör det i så fall på våren, och låt snittet torka in. De flesta låter plantan vara.
Ibland kommer små sidoskott från stambasen. När de har vuxit till sig och har några blad kan de skäras loss och sättas i sandig jord, men de rotar sig långsamt. Att få egna frön är inte realistiskt, eftersom växten nästan aldrig blommar inomhus.
Giftighet för barn och djur
Giftinformationscentralen har elefantfoten under namnet flasklilja (Nolina recurvata) och skriver att inga förgiftningar är kända och att det kan betraktas som ofarligt att smaka en liten mängd. Uppgiften gäller människor. Amerikanska ASPCA har elefantfoten på sin lista över växter som inte är giftiga för katt och hund. Långa, hängande blad lockar gärna katter att leka och tugga. Får djuret symtom efter att ha ätit av plantan: kontakta veterinär eller djursjukhus. Fler växter tas upp i giftiga krukväxter för katt och hund.
Vanliga frågor
Hur ofta ska man vattna en elefantfot?
Vattna en elefantfot först när jorden är helt torr, vilket ofta blir var tionde dag till var tredje vecka på sommaren och ungefär en gång i månaden eller mer sällan på vintern. Den tjocka stambasen lagrar vatten, så det är mycket bättre att vattna för sällan än för ofta.
Varför blir bladspetsarna bruna på elefantfoten?
Bruna bladspetsar på elefantfot är oftast normalt åldrande eller mekaniska skador på de långa bladen, och spetsarna kan klippas av. Blir många spetsar bruna samtidigt kan jorden ha varit snustorr länge eller plantan ha fått för mycket gödsel.
Varför är stammen på min elefantfot mjuk?
En mjuk, svampig stambas betyder nästan alltid röta efter för mycket vatten. Ta ur plantan och skär bort ruttna delar. En stambas som bara är lite skrynklig i ytan men fast när du trycker betyder i stället att plantan har använt sitt vattenförråd och behöver vattnas.
Hur snabbt växer en elefantfot?
En elefantfot växer mycket långsamt inomhus, och snabbast i ett soligt läge under sommaren. Det tar många år innan den blir över en meter hög, och en större kruka får den inte att växa snabbare.
