Paraplyaralian (Schefflera arboricola) vill ha ett ljust läge utan stark middagssol, rumstemperatur över 16 grader på natten och vatten när den översta centimetern jord har torkat. Den är en tålig, långlivad krukväxt som tål beskärning bra och kan bli en tät buske eller ett litet träd.
Två saker ställer oftast till det. Den tappar blad när jorden blir för blöt, för torr eller när den får kallt drag. Och den är omtyckt av spinnkvalster och sköldlöss, särskilt i torr vinterluft. Titta under bladen då och då, så upptäcker du angreppen innan de hunnit bli stora.
Växtfakta
- Ljus
- Ljust med filtrerat ljus. Tål några timmar svagare sol, men stark direkt sol inomhus bränner bladen
- Vattning
- Ordentligt, när den översta centimetern jord är torr. Aldrig vatten kvar i fatet
- Temperatur
- Ca 18–24 °C på dagen, inte under ca 16 °C på natten. Skadas under ca 10 °C
- Jord
- Vanlig planteringsjord som dränerar väl. Kruka med hål i botten
- Blomning
- Blommar mycket sällan inomhus
- Svårighet
- Lätt
- Giftighet
- Giftinformationscentralen: inga förgiftningar kända, att smaka en liten mängd kan betraktas som ofarligt. Kan ge besvär hos katt och hund
Paraplyaralia och palmaralia
Under namnet schefflera säljs två närbesläktade arter, och Giftinformationscentralen skiljer dem åt med svenska namn. Paraplyaralian, Schefflera arboricola, är den vanligaste: en buskig växt med blanka, ganska små småblad, sju till elva stycken som sitter i en ring på varje bladskaft, som ekrarna i ett paraply. Den finns både helgrön och brokig med gula eller gräddvita fält. Palmaralian, Schefflera actinophylla, har betydligt större blad med långa småblad och blir högre och mer trädlik.
Paraplyaralian kommer från Taiwan och södra Kina och hör till araliafamiljen (Araliaceae), samma familj som murgröna. Botaniker har på senare år flyttat arten till släktet Heptapleurum, men i handeln står den nästan alltid som schefflera. Skötseln av de två arterna är densamma, och artikeln gäller båda.
Unga plantor har små blad med få småblad. Med åldern blir bladen större och småbladen fler. Inomhus brukar den bli en till två meter hög, men den kan hållas mindre med beskärning.
Ljus: mycket ljus, men inte stekande sol
Det bästa läget är nära ett öst- eller västfönster, eller en bit in från ett söderfönster, gärna med en tunn gardin som filtrerar den starkaste solen. Några timmar svagare sol om dagen är bra. Stark direkt middagssol genom glas på sommaren kan ge brända, bleka fläckar.
För lite ljus syns tydligt. Plantan blir gles, med långa, tunna stammar och stora avstånd mellan bladen, och de nedre bladen gulnar och faller. Brokiga plantor tappar dessutom sin teckning. Under vintern får den gärna stå närmare fönstret. Läs mer om långa, tunna skott om din planta har börjat sträcka sig, och om grunderna i ljus och placering.
Vrid krukan en kvarts varv någon gång i månaden, så att den växer jämnt och inte lutar mot fönstret.
Vattning: torrt i ytan, sedan ordentligt
Vattna ordentligt när den översta centimetern av jorden har torkat, så att vattnet rinner ut genom hålet i botten. Låt aldrig plantan stå med vatten i fatet eller ytterkrukan. Under vintern, när den växer långsamt, behöver den mindre vatten, men rotklumpen bör inte torka ut helt.
Paraplyaralian tappar blad både när jorden står blöt och när den torkat ut. Skillnaden syns ofta på bladen: vid för mycket vatten gulnar de innan de faller, och jorden luktar unket; vid uttorkning blir de slappa och torra. Ser du gula blad i jord som aldrig torkar upp, titta på rötterna – bruna, mjuka rötter är tecken på rotröta. Grunderna står i guiden om att vattna krukväxter och i övervattning.
Temperatur, drag och torr luft
Vanlig rumstemperatur passar bra: ungefär 18–24 grader på dagen och inte under 16 grader på natten. Under 10 grader får bladen döda partier några dagar efteråt. Ställ den inte nära ytterdörrar, öppna fönster, element eller luftkonditionering – både kalla och varma luftströmmar skadar den.
Torr vinterluft gör att den lättare tappar blad, och den gör framför allt plantan sårbar för spinnkvalster. Ett fat med lecakulor och vatten under krukan, där krukans botten står ovanför vattnet, höjer luftfuktigheten lite just runt plantan. Mer om vad som fungerar står i luftfuktighet. Felsökningen för bladfall går igenom orsakerna i tur och ordning.
Spinnkvalster och andra skadedjur
Paraplyaralian hör till de krukväxter som oftast drabbas av kryp. Spinnkvalster är vanligast och trivs i torr, varm inomhusluft. Bladen får fina, ljusa prickar och blir matta, och vid ett kraftigt angrepp syns tunna trådar mellan bladen. Sköldlöss sitter som små bruna knölar längs stammar och bladskaft, och ullöss som vita tussar i bladvecken. Både sköldlöss och ullöss gör bladen och golvet under plantan klibbiga.
Det bästa förebyggandet är att duscha plantan med ljummet vatten någon gång i månaden under vintern, så att damm och en del kvalster sköljs bort, och att titta under bladen samtidigt. Isolera en angripen planta från andra växter. Mer om vad som fungerar mot olika kryp, och om nyttodjur som kan hjälpa, står i skadedjur på krukväxter.
Beskärning och form
Paraplyaralian tål klippning mycket bra. En planta som blivit gles eller för hög kan skäras ner, och den skjuter då nya skott från knopparna under snittet. Klipp strax ovanför ett bladfäste. Gör det helst på våren, när ljuset kommer tillbaka och plantan börjar växa, så fyller den snabbt ut. Vill du ha en tätare buske kan du toppa de längsta skotten regelbundet. Mer om tekniken i beskärning.
Äldre paraplyaralior kan formas till små träd med en eller flera stammar, och arten används också till bonsai. En hög planta med svag stam behöver stöd; se uppbindning och stöd.
Jord, omplantering och gödsling
Vanlig planteringsjord med god dränering fungerar. Krukan måste ha hål i botten. Plantera om när rötterna fyller krukan, och välj en kruka som bara är några centimeter större. Den kan planteras om när som helst på året, men våren är bäst. Steg för steg står det i guiden om omplantering.
Ge flytande näring för gröna krukväxter varannan till var tredje vecka från mars–april till september, enligt förpackningen. En planta som står mörkt behöver mindre, och på vintern behövs ingen näring. Mer i guiden om att gödsla krukväxter.
Föröka paraplyaralia
Toppsticklingar på 10–15 centimeter, tagna på våren eller försommaren, rotar sig i fuktig jord på en varm och ljus plats. Ta bort de nedersta bladen och täck gärna sticklingarna löst med en plastpåse de första veckorna. De toppar du klipper bort vid beskärning går utmärkt att använda. En hög, kal planta kan också förökas med luftavläggare. Grunderna står i guiden om sticklingar.
Giftighet för barn och djur
Giftinformationscentralen skriver om både paraplyaralia och palmaralia att inga förgiftningar är kända och att det kan betraktas som ofarligt att smaka en liten mängd. Uppgiften gäller människor. Amerikanska ASPCA listar schefflera som giftig för katt och hund. Plantan innehåller kalciumoxalatkristaller som kan ge sveda i munnen, dregling, kräkningar och svårt att svälja. Har ett djur tuggat på bladen: kontakta veterinär eller djursjukhus. Se också giftiga krukväxter för katt och hund.
Vanliga frågor
Varför tappar min paraplyaralia blad?
Paraplyaralia tappar oftast blad på grund av för blöt eller för torr jord, kallt drag eller torr vinterluft. Gula blad som faller i blöt jord pekar på övervattning. Titta också under bladen efter spinnkvalster, som är vanliga på den här växten och kan få bladen att falla.
Kan paraplyaralia stå i ett norrfönster?
Paraplyaralia överlever i ett norrfönster, men den blir gles med långa stammar och tappar de nedre bladen med tiden. Den trivs bäst nära ett öst- eller västfönster. Står den mörkt kan en växtlampa på vintern göra stor skillnad.
Är paraplyaralia giftig för katter?
Paraplyaralia kan ge besvär hos katt: amerikanska ASPCA listar schefflera som giftig för katt och hund, eftersom den innehåller kalciumoxalatkristaller som irriterar munnen. För människor skriver Giftinformationscentralen att inga förgiftningar är kända. Kontakta veterinär om katten har ätit av plantan.
Kan paraplyaralia stå ute på sommaren?
Paraplyaralia kan stå ute i skugga eller halvskugga när nätterna håller sig över ungefär 16 grader, vilket i Sverige oftast bara gäller några veckor mitt i sommaren. Vänj den gradvis vid utomhusljuset, och kontrollera den noga efter kryp innan du tar in den igen.
