Ullöss som vita bomullstussar på en grön stjälk
Symptom på blad

Klibbiga blad (honungsdagg)

Honungsdagg - och djuren bakom den.

Foto: Newnoname · CC BY-SA 4.0 · Wikimedia Commons · skalad och beskuren

Klibbiga blad beror nästan alltid på honungsdagg, en söt vätska som sugande skadedjur lämnar efter sig. Djuren sitter oftast på bladet ovanför det klibbiga, eller på stjälken. Vänd på bladen och titta längs nerverna och i bladvecken: små bruna knölar är sköldlöss, vita bomullstussar är ullöss, kolonier på skottspetsarna är bladlöss, och små vita flugor som lyfter är vita flygare. Hittar du djuren vet du vad du ska göra.

Honungsdaggen är i sig ofarlig för växten, men den är ett tecken på att något suger näring ur den. Efter en tid växer en svart svamp, sotdagg, på det klibbiga och skuggar bladen. Det finns också några få fall där klibbet är växtens egen nektar och helt normalt, till exempel på orkidéernas blomstänglar.

Snabb diagnos: vem lämnar det klibbiga?

Det du serTrolig orsakDet här gör du
Små bruna eller gråa knölar längs nerver och stjälkar som sitter fastSköldlössSkrapa eller torka bort, isolera
Vita vaxtussar i bladveck och på undersidanUllössTorka bort med bomullspinne, isolera
Kolonier av små gröna, svarta eller grå löss på unga skottBladlössSpola av, klipp bort angripna toppar
Små vita insekter som lyfter när du rör växtenVita flygareGula klisterskivor, nyttodjur
Svart beläggning ovanpå det klibbigaSotdagg på honungsdaggBekämpa djuren, tvätta bladen
Klara droppar på orkidéns blomstängel och knoppar, inga djurVäxtens egen nektarInget, torka av om du vill
Klibbigt under ett lövträd ute, på bilen eller utemöblernaBladlöss i trädkronanOftast inget, det går över

Varför bladen blir klibbiga

Bladlöss, sköldlöss, ullöss och vita flygare suger saft ur växtens ledningsbanor. Saften innehåller mycket socker men lite av det protein djuren behöver, så de suger i sig stora mängder och gör sig av med överskottet av socker. Det droppar ner på bladen under dem, där det torkar till en glansig, klibbig hinna. Det klibbiga sitter alltså ofta på bladen nedanför djuren, och på fönsterbänken eller golvet under krukan.

Ett första tecken är att bladen blir blanka på ett sätt som inte liknar växtens vanliga glans, och att det känns klibbigt när du drar fingret över dem. Ibland ser du myror som vandrar upp och ner på stjälken. De äter honungsdaggen och kan till och med skydda bladlössen mot deras naturliga fiender.

Sköldlöss – de som ser ut som knölar

Sköldlöss är det vanligaste skälet till klibbiga krukväxter. De vuxna sitter stilla under en rundad, brun eller grå sköld som ser ut som en del av växten, några millimeter lång, längs nerverna på bladens undersida och på stjälkarna. Försök peta på en knöl med nageln: lossnar den och lämnar en liten fuktig fläck är det en sköldlus. Vanliga värdar är citrus, gummifikus, benjaminfikus, palmer, lagerträd och oleander.

Sköldarna skyddar mot det mesta du sprayar på, så det som fungerar bäst är att skrapa eller torka bort dem för hand med en bomullspinne eller en mjuk tandborste. Gå igenom växten varje vecka i flera veckor, eftersom de små nykläckta lössen kryper omkring innan de sätter sig och bildar sköld. Hela genomgången står i artikeln om ullöss och sköldlöss.

Ullöss, bladlöss och vita flygare

Ullöss täcker sig med vitt vax och sitter i bladvecken, på undersidan och ibland på rötterna. De är vanliga på orkidéer, kaktusar, suckulenter och porslinsblomma. Torka bort dem med en bomullspinne och isolera växten, och kontrollera de andra krukorna, eftersom ullöss gärna sprider sig längs fönsterbänken.

Bladlöss sitter i kolonier på skottspetsar och knoppar. Inomhus kommer de ofta med växter som stått ute på sommaren eller med snittblommor. Spola av dem i duschen och klipp bort de värst angripna topparna. Läs mer om bladlöss.

Vita flygare är små vita insekter som sitter på bladens undersida och lyfter i ett litet moln. De är vanligast i växthus och på tomater, pelargoner och fuchsior. Gula klisterskivor fångar de vuxna och visar hur stort angreppet är, och i växthus finns en liten parasitstekel som lägger ägg i larverna. Vilka nyttodjur du får använda står i guiden om biologisk bekämpning.

Kontrollera grannväxterna innan du är klar Sköldlöss och ullöss syns först när de blivit många. Hittar du dem på en växt, finns de ofta redan på grannarna i samma fönster. Gå igenom alla växter som stått nära, och låt nyköpta växter stå för sig själva ett par veckor innan de flyttar in bland de andra.

Sotdagg – den svarta beläggningen

På honungsdaggen växer efter en tid svarta svampar, som tillsammans kallas sotdagg. Beläggningen ser ut som sot och går delvis att torka bort. Svamparna lever inte på växten utan på sockret, så de angriper inte bladet direkt. Men ett tjockt lager tar ljus från bladet, och växten blir svagare.

Sotdaggen försvinner inte förrän djuren som gör honungsdaggen är borta. Börja därför med dem. Därefter kan du tvätta bladen med en mjuk trasa och ljummet vatten. Gör det försiktigt, särskilt på unga blad. Mer om rengöring finns i artikeln om bladtvätt.

Klibbiga blad ute: lind, lönn och fruktträd

Den som parkerar under en lind på sommaren vet hur det kan se ut: bilen blir klibbig och efter ett tag svartprickig. Det är honungsdagg från bladlöss i trädkronan som droppar ner. Detsamma gäller lönn, björk och fruktträd under år med mycket bladlöss. Ett stort träd tar sällan skada, och lössen minskar när nyckelpigor, blomflugor och småfåglar hinner ikapp. Det finns sällan anledning att göra något åt själva trädet.

På mindre buskar, rosor och fruktträd kan du spola bort kolonierna med vattenslangen och klippa bort de värst angripna skottspetsarna. Myror som vallar lössen kan hållas borta från stammen med ett limband. Se också rosor i trädgården och fruktträd.

När klibbet är växtens egen nektar

Vissa växter utsöndrar nektar utanför blommorna, i små droppar på blomstänglar, knoppar eller bladskaft. Det är vanligt hos orkidéer av släktet Phalaenopsis, där klara, söta droppar kan sitta på blomstängeln och knopparna. Porslinsblomman droppar nektar från blommorna. Det är normalt och inget tecken på skadedjur. Skillnaden är att det inte finns några djur, att dropparna sitter just där nektar bildas och att det inte kommer någon svart beläggning i stor mängd.

Är du osäker, titta noga med förstoringsglas längs nerverna och i bladvecken. Ullöss och sköldlöss är lätta att missa på orkidéer. Hittar du inget efter ett par kontroller är det sannolikt nektar.

Vanliga frågor

Varför är bladen på min växt klibbiga?

Klibbiga blad beror nästan alltid på honungsdagg från sugande skadedjur, oftast sköldlöss, ullöss, bladlöss eller vita flygare. Titta på bladens undersida och längs stjälkarna, gärna med förstoringsglas. Det klibbiga sitter ofta nedanför djuren. Isolera växten tills du vet vad det är.

Är det klibbiga farligt för växten?

Det klibbiga är inte farligt i sig, men det är ett tecken på att djur suger näring ur växten, och på honungsdaggen växer svart sotdagg som tar ljus från bladen. Ta bort djuren först, och tvätta sedan bladen med ljummet vatten och en mjuk trasa.

Varför har min orkidé klibbiga droppar?

Klara, söta droppar på orkidéns blomstängel och knoppar är oftast växtens egen nektar och helt normalt. Kontrollera ändå noga med förstoringsglas, eftersom ullöss och sköldlöss också ger klibbiga orkidéer. Finns det inga vita tussar eller bruna knölar längs nerverna kan du torka bort dropparna och låta det vara.

Hur får man bort sotdagg från bladen?

Sotdagg får du bort genom att först bekämpa de skadedjur som lämnar honungsdaggen, och sedan tvätta bladen försiktigt med ljummet vatten och en mjuk trasa. Gör du det i fel ordning kommer beläggningen tillbaka. På stora träd ute brukar sotdaggen försvinna med bladfallet på hösten.