Mördarsnigeln (Arion vulgaris, tidigare kallad spansk skogssnigel) är en brunröd, orange eller nästan svart snigel på sju till femton centimeter som äter det mesta i en trädgård. Det som fungerar bäst är också det enklaste: samla in sniglarna på kvällar och fuktiga morgnar, döda dem snabbt och leta upp äggen under brädor, krukor och i komposten. Gör det regelbundet från våren till hösten, och skydda de känsligaste odlingarna med ett snigelstaket.
Mördarsnigeln finns i större delen av södra och mellersta Sverige och norrut till Umeå. Den omfattas inte av någon lagstiftning om invasiva främmande arter, så du har ingen skyldighet att bekämpa den. Men den gör stor skada i trädgårdar och odlingar och är också ett hot mot inhemska sniglar, och de flesta som har den vill bli av med den. Snabba lösningar saknas, och flera av de vanligaste råden gör mer skada än nytta.
Så känner du igen mördarsnigeln
En vuxen mördarsnigel är 70–150 millimeter lång. Färgen är oftast mörkt brunröd, men den varierar från nästan svart över alla bruna och röda nyanser till orangegul. Den saknar skal, är slemmig och drar ihop sig till en rund klump när du rör vid den. Andningsöppningen sitter på höger sida av den främre, sköldformade delen av kroppen.
Den kan förväxlas med inhemska skogssniglar av samma släkte, och de kan också korsa sig med varandra. Säker artbestämning kräver ofta att man undersöker snigeln närmare, och Artfakta har en bestämningsnyckel för den som vill veta. I praktiken är en stor, brunröd snigel som kommer i hundratal till en trädgård i ett tätbebyggt område nästan alltid mördarsnigel.
Några sniglar och snäckor är lätta att skilja ut och bör få vara i fred. Leopardsnigeln är ljusgrå med mörka fläckar och ränder. Vinbergssnäckan har ett stort, gulbrunt skal. Båda hör till de arter som inte är något större problem i trädgården.
Varför är den så svår att bli av med?
Mördarsnigeln är tvåkönad och kan befrukta sig själv, även om parning med andra är det vanligaste. Varje individ lägger vanligtvis runt 400 ägg. Den är huvudsakligen nattaktiv men rör sig också under regniga dagar, och den äter både levande och döda växter – även växter som andra djur undviker för att de är giftiga, som tomat och potatis.
Den behöver en skuggig, fuktig miljö med frostskyddade platser, och trädgårdar och parker passar den perfekt. Torra somrar minskar antalet för en tid, medan blöta somrar och milda höstar ger fler sniglar nästa år. Äggen läggs i fuktiga, skyddade håligheter, så en trädgård med högt gräs, kompost, täckmaterial och travade krukor erbjuder många platser.
Den sprider sig kortare sträckor på egen hand, men de längre spridningarna sker sannolikt med människor: i jorden på trädgårdsväxter, med jordhögar och med växter som delas mellan grannar.
Samla in och döda – det som fungerar bäst
Enligt Naturvårdsverket är det mest effektiva sättet för en trädgårdsägare att samla in och döda sniglarna och deras ägg. Det är tråkigt, men det fungerar, särskilt om grannarna gör samma sak.
- Gå ut i skymningen eller tidigt på morgonen, och gärna efter regn. Det är då sniglarna är ute. En pannlampa och en hink med lock räcker.
- Börja tidigt på våren. De sniglar som övervintrat är fortfarande små i april och maj och har inte hunnit lägga ägg. Varje snigel du tar då är hundratals färre i augusti.
- Lägg ut gömställen. Brädor, plattor eller fuktiga säckar på marken mellan raderna lockar sniglarna under dagen. Vänd dem varje morgon och samla in det som sitter under.
- Döda snabbt. Det mest skonsamma är ett snabbt snitt genom huvudet med en vass sax eller spade. Lägg de döda sniglarna i en påse i restavfallet, eller gräv ner dem – inte på komposten, där de lockar fler.
Salt löser inget och är inte tillåtet Att strö salt över sniglar är plågsamt för dem, saltar ner jorden och är inte godkänt som växtskydd. Kasta inte heller levande sniglar över staketet eller ut i skogen – de klarar sig och sprider sig vidare, och du flyttar bara problemet.
Leta upp äggen
Äggen är runda, ett par millimeter stora, vitaktiga till genomskinliga, och ligger i klumpar på några tiotal. De finns i fuktiga håligheter: under krukor, brädor, stenar och plattor, i komposten, i täckmaterial och i kanten av gräsmattan. Naturvårdsverket påpekar att äggen ofta finns under krukor, brädor och annat som bildar ett fuktigt mikroklimat.
De flesta ägg läggs från sensommaren in på hösten. Därför är höststädningen ett bra tillfälle: vänd på krukor och brädor, rör om i komposten och ta bort de klumpar du hittar. Krossa dem eller lägg dem i en påse i soporna.
Snigelstaket och andra hinder
Ett fysiskt hinder runt en odling eller kruka kan vara effektivt, skriver Naturvårdsverket. Det vanligaste är ett snigelstaket av plåt eller plast med en utåtböjd kant upptill, som sniglarna inte tar sig över. Det fungerar bäst runt en avgränsad yta, som en pallkrage eller ett grönsaksland, och bara om det inte redan finns sniglar och ägg innanför.
- Gräv ner staketet några centimeter, så att sniglarna inte kryper under.
- Håll vegetationen kort på båda sidor, så att inga blad bildar en bro över kanten.
- Samla in sniglarna innanför noga när staketet är på plats.
Fysiska metoder som staket, nät och höga kanter behöver inget godkännande som växtskyddsmedel. Krukor på ett bord eller en balkong är ofta säkra, och det kan vara ett argument för att odla grönsaker på balkongen om sniglarna tar allt i landet.
Gör trädgården mindre lockande
- Vattna på morgonen i stället för på kvällen, så att marken är torrare när sniglarna kommer fram. Mer om det i vattna trädgården.
- Klipp gräset kort runt odlingarna. Höga gräskanter är dagtidsgömställen.
- Var försiktig med täckmaterial intill de känsligaste plantorna. Täckodling har många fördelar, men ett tjockt lager ger sniglarna både fukt och skydd.
- Plantera ut kraftiga plantor. Små, nyutplanterade plantor av sallat, kål och bönor kan försvinna på en natt. Låt dem bli större inomhus eller i en kallbänk innan de planteras ut.
- Kontrollera jord och växter som du köper, får eller byter med grannar. Det är så sniglarna sprids längre sträckor.
Mördarsnigeln brukar lämna växter med hårda, håriga eller starkt doftande blad i större utsträckning än mjuka, saftiga växter. Funkia, dahlior, sallat, jordgubbar och unga bönor hör till dem som drabbas hårdast. Listor över "snigelsäkra" växter varierar och stämmer sällan under ett år med många sniglar. Se gärna funkia och jordgubbar för råd om just de växterna.
Nematoder mot sniglar
Nematoden Phasmarhabditis hermaphrodita är godkänd av Naturvårdsverket och får användas av privatpersoner. Den blandas i vatten och vattnas ut på fuktig jord, där den tränger in i sniglarna. Två förbehåll är viktiga. Enligt Naturvårdsverket fungerar den bara mot unga exemplar av mördarsnigeln, inte mot de stora vuxna. Och den påverkar samtidigt inhemska sniglar negativt.
Naturvårdsverkets godkännande av arten är i nuläget tidsbegränsat till och med den 31 december 2026. Kontrollera på Naturvårdsverkets lista över godkända nyttodjur om det har förlängts innan du köper. Mer om nyttodjur i allmänhet står i biologisk bekämpning med nyttodjur.
Snigelmedel och ölfällor
Det finns kemiska medel mot sniglar som är godkända för privatpersoner. Som med alla växtskyddsmedel ska de vara i behörighetsklass 3, ha ett svenskt registreringsnummer och användas exakt som etiketten säger. Naturvårdsverket rekommenderar dem ändå inte mot mördarsnigel, eftersom de inte är specifika för den. Andra sniglar, insekter och fåglar kan påverkas negativt. Reglerna står i bekämpningsmedel – vad privatpersoner får använda.
Ölfällor, nedgrävda burkar med öl som sniglarna drunknar i, är ett populärt hemmaknep. De fångar sniglar, men doften lockar också dit sniglar från omgivningen, och fällorna fångar inhemska sniglar och småkryp. Står de alls, ska de stå en bit bort från de odlingar du vill skydda och tömmas varje dag.
Igelkottar, fåglar och grannar
Igelkottar, grodor, paddor och flera fåglar äter sniglar, och en trädgård med gömställen för dem är bra av många skäl. Igelkotten är fridlyst. Snigelmedel kan skada just dessa djur, vilket är ett skäl till att Naturvårdsverket avråder från dem. Men de naturliga fienderna räcker inte för att hålla nere mördarsniglarna när de väl har etablerat sig.
Det som gör störst skillnad är när flera trädgårdar i samma område samlar in samtidigt. Sniglar vandrar, och en enskild trädgård i ett område fullt av sniglar fylls på hela tiden. Mer om hur du kan få fler nyttiga djur i trädgården står i biologisk mångfald i trädgården.
Vanliga frågor
Måste jag bekämpa mördarsnigel?
Nej, du har ingen skyldighet att bekämpa mördarsnigel. Den omfattas inte av någon lagstiftning om invasiva främmande arter, och Naturvårdsverket placerar den bland de arter som inte omfattas av regler. Däremot gör den stor skada i trädgårdar och hotar inhemska sniglar, och den sprids med jord och växter.
Äter mördarsniglar andra sniglar?
Ja, enligt Naturvårdsverket är mördarsnigeln ett hot mot inhemska sniglar och snäckor, som den äter och konkurrerar med om föda och övervintringsplatser. Den kan också korsa sig med närbesläktade inhemska sniglar. Det är ett av skälen till att arten finns med på SLU Artdatabankens risklista över främmande arter.
När kom mördarsnigeln till Sverige?
Det första rapporterade fyndet av mördarsnigel i Sverige är från 1975 i Helsingborg, och året efter hittades den i Göteborg. Därefter spreds den snabbt: från 30 kända lokaler 1989 till omkring 650 i slutet av 1995. I dag är den vanlig i södra och mellersta Sverige och finns norrut till Umeå.
Hjälper kaffesump, äggskal eller koppartejp mot sniglar?
Kaffesump, äggskal och koppartejp har inget säkert stöd som skydd mot mördarsnigel, och erfarenheterna är blandade. Ett ordentligt snigelstaket med utåtböjd kant, regelbunden insamling och färre gömställen nära odlingen är det som fungerar. Kaffesump och äggskal gör ingen skada i jorden, men räkna inte med dem.
