Ta en näve fuktig jord och rulla den mellan händerna. Rinner den isär och känns grynig är det sandjord. Går den att rulla till en tunn korv som håller ihop är det lerjord. Känns den mjuk och mjölig, som talk, men går inte att forma är det mojord eller mjäla. De flesta trädgårdar har en blandning, och oavsett vilken jordtyp du har är vägen till en bättre jord nästan alltid densamma: mer organiskt material.
Jordtypen avgör hur snabbt jorden torkar upp på våren, hur länge den håller vatten, hur mycket näring den kan binda och hur tung den är att gräva i. Det går inte att byta jordtyp, men det går att förbättra den och välja växter som trivs i den. Här går vi igenom de vanligaste jordarna i svenska trädgårdar och vad du kan göra med var och en.
Vad jord består av
Jord är en blandning av mineralkorn från vittrat berg, organiskt material, luft och vatten. En bra odlingsjord är ungefär till hälften fast material och till hälften porer, där de stora porerna innehåller luft och de små håller vatten. Det är fördelningen mellan kornstorlekarna och mängden organiskt material som bestämmer jordens egenskaper.
Mineralkornen delas in efter storlek. Lerpartiklarna är minst, under två tusendels millimeter, och syns inte ens i lupp. Därefter kommer mjäla och mo, som tillsammans brukar kallas silt, sedan sand och grus. Ju finare kornen är, desto mer vatten och näring kan jorden hålla, men desto tätare blir den. Det organiska materialet, som efter nedbrytning blir mull, fungerar som ett lim och en svamp som binder ihop kornen till luftiga smulor. Mer om det i mullrik jord.
Lerjord
Lerjord är tung att gräva, kladdig när den är blöt och hård som tegel när den torkar. Den torkar upp sent på våren och blir lätt packad om man går på den eller gräver i den när den är våt. Samtidigt är den näringsrik och håller vatten bra, och en välskött lerjord är en av de bästa odlingsjordarna som finns.
Efter lerhalten talar man om lättlera, mellanlera och styv lera. En lättlera har ungefär 15–25 procent ler och är ganska lättarbetad, medan en styv lera med över 40 procent ler är riktigt tung. Lerjord förbättras med organiskt material varje år – kompost, brunnen stallgödsel, löv och gröngödsling – och med kalk om den är sur, eftersom kalk gör leran smuligare. Höstgrävning, där du vänder jorden utan att slå sönder kokorna, låter tjälen göra resten under vintern.
Fin sand gör leran sämre Ett vanligt råd är att blanda sand i lerjord för att göra den lättare. Med fin sand blir resultatet ofta det motsatta: de små sandkornen fyller porerna mellan lerpartiklarna och jorden blir tät, nästan som betong. Organiskt material gör betydligt mer nytta. Vill du tillföra mineral är grovt grus bättre än sand.
Sandjord
Sandjord är lätt att gräva, torkar upp tidigt på våren och blir snabbt varm. Det gör den bra för tidiga grönsaker, rotfrukter och växter som tål torka. Nackdelen är att den håller dåligt på både vatten och näring. Det regnar igenom, och näringen följer med. Sandjord behöver därför vattnas och gödslas oftare, gärna i mindre givor.
Sandjord förbättras med samma sak som lera: organiskt material. Kompost, gräsklipp, löv och stallgödsel ökar förmågan att hålla vatten och näring. Täck gärna jorden mellan plantorna, se täckodling. Sandjord är ofta sur och kan behöva kalk, men mät först. Växter som trivs i sand finns i torktåliga växter.
Mojord och mjäla
Mojord och mjäla har kornstorlekar mellan sand och ler. De är bördiga och håller vatten bra, men de har en elak egenskap: de slammar igen. Efter ett kraftigt regn bildas en hård skorpa på ytan som groddar har svårt att tränga igenom, och jorden kan bli tät. Mjäla är också känslig för tjällyftning.
Håll mojord täckt med växter eller täckmaterial, undvik att bearbeta den när den är blöt, och tillför organiskt material för att ge den struktur. Vid sådd kan det hjälpa att vattna fåran före sådden och täcka fröna med kompost i stället för med den egna jorden.
Moränjord
Morän är den jordart som täcker störst yta i Sverige. Den bildades under istiden, när isen malde och blandade berg, sten, grus, sand och finare material. Moränjord är därför stenig och varierar mycket från plats till plats, från sandig till lerig. Många villatomter, särskilt i skogsbygd, har ett tunt matjordslager ovanpå morän.
Stenarna är det första problemet. Plocka bort det som stör där du odlar grönsaker, eller bygg upphöjda bäddar och pallkragar med en bättre jord ovanpå. Det andra är att moränjord ofta är sur och mullfattig. Kompost, löv och kalk efter behov gör den till en god odlingsjord med tiden.
Mulljord och torvjord
På gammal sjöbotten och utdikad myr finns jordar som till stor del består av organiskt material. De är mörka, lätta och håller mycket vatten, men kan vara mycket sura och ha brist på vissa näringsämnen. De kan också sjunka ihop med åren när det organiska materialet bryts ned. Mulljord passar bra för surjordsväxter som rhododendron och azalea och för grönsaker efter kalkning.
Kalkrik jord, där berggrunden innehåller kalksten, finns på några platser i landet. Den har högt pH, och där får surjordsväxter svårt att trivas. Hur du mäter och justerar pH står i pH och kalkning.
Så tar du reda på vilken jord du har
- Gräv några gropar, gärna på olika ställen i trädgården, ungefär en spadas djup. Titta på färgen: ett mörkt översta lager är matjord med organiskt material. Under det kommer alven, som oftast är ljusare.
- Gör rulltestet. Fukta en näve jord och försök rulla den till en korv. Sandjord går inte att rulla, mojord spricker, lättlera går att rulla till en tjock korv och styv lera till en tunn som går att böja till en ring.
- Gör burktestet. Fyll en glasburk till en tredjedel med jord och resten med vatten, skaka och låt stå ett par dagar. Sanden lägger sig först i botten, sedan silt och sist ler, och organiskt material flyter ofta upp. Skikten visar ungefär hur jorden är sammansatt.
- Titta efter mask och rötter. Daggmaskar och ett tätt nät av fina rötter är ett gott tecken, oavsett jordtyp.
- Se hur vattnet beter sig. Står vattnet kvar i groparna länge efter regn är dräneringen dålig, se dränering.
Vill du veta mer exakt kan du skicka ett jordprov till ett laboratorium, som kan analysera jordart, mullhalt, pH och näringsinnehåll.
Köpt jord är något annat
Planteringsjord och odlingsjord i säck är inte trädgårdsjord. Den består oftast huvudsakligen av torv, ibland blandad med kompost, bark, sand och lera, och är gödslad och kalkad för att passa olika växter. Den behövs i krukor, lådor och pallkragar, men sällan i en trädgård som har egen jord att förbättra. Mer om torv och alternativen i torvfri jord, och om att göra egna blandningar i blanda egen jord.
Vanliga frågor
Hur vet man om man har lerjord?
Fukta en näve jord och rulla den mellan händerna. Går den att rulla till en korv som håller ihop och kanske böjs till en ring är det lerjord, och jorden är ofta kladdig när den är blöt och hård när den torkar.
Hur förbättrar man lerjord?
Tillför organiskt material varje år, som kompost, brunnen stallgödsel, löv och gröngödsling, kalka om jorden är sur och undvik att gå på eller gräva i jorden när den är blöt. Blanda inte i fin sand, som kan göra leran tätare.
Vilken jord är bäst att odla i?
En mullrik, lucker jord med blandade kornstorlekar och pH omkring 6–7 är bäst för de flesta grönsaker och perenner. Både lerjord och sandjord kan bli mycket bra odlingsjordar om de får organiskt material under några år.
Vad är skillnaden mellan matjord och alv?
Matjorden är det översta, mörka lagret där det mesta av det organiska materialet, livet och växternas rötter finns. Alven är den ljusare och näringsfattigare jorden under, som inte ska blandas upp i matjorden vid grävning.
