Kalla (Zantedeschia) vill ha ljust, gärna med sol, fuktig och näringsrik jord medan den växer och blommar, och sedan en viloperiod. De färgade kallorna i gult, rosa, orange och lila ska torka in efter blomningen och vila torrt och frostfritt över vintern. Den vita kallan vill ha mycket vatten och kan till och med stå med krukan i grunt vatten under växtsäsongen.
Det är därför många kallor bara blommar en gång hemma: de säljs blommande som krukväxter, men behandlas sedan som gröna växter som ska vattnas året runt. Får de vila börjar de om på våren. Kalla hör till kallafamiljen, och Giftinformationscentralen har ingen egen uppgift om den.
Växtfakta
- Ljus
- Ljust, gärna några timmar sol. Skydda mot stark middagssol genom glas
- Vattning
- Färgade kallor: jämnt fuktigt under tillväxt, torrt under vilan. Vit kalla: blött till fuktigt under växtsäsongen
- Temperatur
- Rumstemperatur under tillväxt. Vilan frostfritt och svalt. Ute först när frostrisken är över
- Jord
- Mullrik, näringsrik planteringsjord. De färgade vill ha bättre dränering än den vita
- Blomning
- Sen vår till sommar. Hölsterblad i vitt, gult, orange, rosa, rött eller lila
- Svårighet
- Medel
- Giftighet
- Giftinformationscentralen har ingen egen uppgift om kalla. Amerikanska ASPCA listar vit kalla som giftig för katt och hund
Två sorters kalla – och varför det spelar roll
I handeln finns två grupper av kallor, och de sköts olika. Den vita kallan (Zantedeschia aethiopica) är den största. Den har stora vita hölsterblad på upp till 90 centimeter höga stjälkar och glansiga, pilformade blad. Kallorna kommer från sumpiga områden i östra och södra Afrika, och den vita är den som tål blötast jord. Den vill ha mycket vatten och kan odlas i en kruka som står i ett fat med vatten eller i grunt vatten i kanten av en damm.
De färgade kallorna är mest sorter av Z. elliottiana och Z. rehmannii, och ofta korsningar mellan dem. De är mindre, oftast 30–75 centimeter, bladen är ibland vitprickiga, och hölsterbladen finns i gult, orange, rosa, rött och lila. De växer från en knölliknande jordstam, behöver mindre vatten och bättre dränering än den vita, och de måste få vila torrt över vintern. Det är de som oftast säljs som blommande krukväxter.
Namnet ställer ibland till det. "Kalla" ingår i flera namn på helt andra växter, som fredskalla, silverkalla och zamiakalla, och engelskans "calla lily" har gjort att kallan ibland kallas kallalilja. Den är ingen lilja.
Barn, katt och hund
Giftinformationscentralen har ingen egen uppgift om kalla (Zantedeschia) i sitt växtregister. Kallan hör till kallafamiljen (Araceae), där flera växter i registret, som dieffenbachia, har irriterande växtsaft. Men familjen i sig säger inte hur giftig en viss art är, och vi har ingen svensk uppgift om just kallan.
Kallan och husdjuren Amerikanska ASPCA listar vit kalla (Zantedeschia aethiopica) som giftig för katt och hund. Den innehåller olösliga kalciumoxalatkristaller, och symtomen är kraftig sveda och irritation i mun, tunga och läppar, dregling, kräkningar och svårt att svälja. Ställ kallan och snittblommorna där djuren inte når dem. Ring 112 vid akut fara. I mindre akuta fall: Giftinformationscentralen 010-456 67 00 (dygnet runt). Har ett djur tuggat på växten: kontakta veterinär eller djursjukhus.
Har ett barn ätit av kallan och du är orolig: ring Giftinformationscentralen och fråga. Använd gärna handskar när du delar knölar och rensar bort vissna blad, och tvätta händerna efteråt. Fler växter att tänka på finns i genomgången av giftiga krukväxter för katt och hund.
Ljus och placering
Kallor blommar bäst med mycket ljus. Inomhus passar ett söder- eller västfönster, men en kalla som just har köpts från ett växthus kan få brännskador av stark middagssol genom glaset i juni och juli, så låt den vänja sig gradvis eller dra för en tunn gardin mitt på dagen. I för lite ljus blir stjälkarna långa och veka, och nya blommor uteblir.
Färgade kallor fungerar också som sommarblommor i krukor på balkongen eller i rabatten, i sol eller halvskugga och i ett varmt, skyddat läge. Mer om det i artiklarna om balkongväxter och sommarblommor.
Vattning och gödsling under växtsäsongen
Från det att de nya bladen syns och tills blomningen är över vill kallan ha jämnt fuktig jord. Den vita kallan tål att stå blött och mår bra av att ha ett fat med vatten under krukan. De färgade vill ha fuktigt men inte blött – vattna när ytan har torkat lite, och häll bort det som står kvar i ytterkrukan. Knölarna ruttnar om jorden blir vattensjuk, särskilt innan bladen har kommit igång.
Ge flytande näring för krukväxter ungefär varannan vecka medan plantan växer och blommar. Sluta gödsla när blommorna har vissnat. Mer om doser i guiden om att gödsla krukväxter, och om grunderna i att vattna krukväxter.
Vilan: nyckeln till nya blommor
De färgade kallorna behöver en viloperiod med lite eller inget vatten. När blomningen är över och bladen börjar gulna på sensommaren eller hösten, minska vattningen gradvis och sluta helt när bladen har vissnat ner. Klipp av de vissna bladen och ställ krukan, eller de upptagna knölarna inslagna i torrt papper, mörkt, torrt och frostfritt under vintern. Ett svalt förråd, en källare eller en garderob i ett svalt rum fungerar, så länge det inte fryser.
Den vita kallan sköts lite annorlunda. Den kan få en vila efter blomningen med mindre vatten, och vissa plantor drar in bladen. I kruka övervintras den ljust eller mörkt och frostfritt. Hur väl den klarar sig ute i svensk vinter har vi inget säkert underlag för, så räkna med att den ska in före frosten. Mer om att ta hand om växter under den mörka årstiden finns i artikeln om vinterskötsel av krukväxter.
En kalla som vattnas hela vintern blommar sällan igen En färgad kalla som får stå med gröna blad i fönstret och vattnas som vanligt hela vintern blir ofta svag, och knölen kan ruttna. Låt den gulna och vila, även om det känns som att den håller på att dö. Det är så den samlar kraft till nästa sommars blommor.
Starta kallan på våren
På vårvintern eller tidigt på våren tar du fram knölarna igen. Plantera dem i en kruka som bara är lite större än knölen, med ny, mullrik planteringsjord. Lägg knölen nära ytan, så att toppen precis syns, med skottknopparna uppåt. Ställ krukan varmt och ljust och vattna sparsamt tills skotten syns, vanligen efter ett par veckor. Därefter vattnar du mer. Mer om tidig start inomhus finns i guiden om att förodla inomhus.
Ska kallan ut i en kruka eller rabatt ska den först vänjas vid utomhusljuset under en vecka eller två, och den ska inte ut förrän risken för frost är över – när det inträffar varierar mellan landsdelar och år, se artikeln om sista frostnatten. Hur du vänjer plantan står i guiden om avhärdning.
Dela och föröka
Kallor förökas genom delning. En vit kalla som har vuxit till en stor tuva kan delas på våren. De färgade bildar små sidoknölar runt den stora, och de kan brytas loss när du tar fram knölarna efter vilan och planteras för sig. Små knölar behöver ofta ett par säsonger innan de blommar. Mer om tekniken i guiden om att dela perenner och krukväxter.
Problem
Gula blad mitt i växtsäsongen beror oftast på att jorden har torkat ut eller, för de färgade kallorna, på att den står för blött. Gula blad på hösten är däremot början på vilan. Ruttna, mjuka knölar har stått för fuktigt. Inomhus kan spinnkvalster och bladlöss angripa plantan, och i ett varmt, torrt fönster trivs också trips. Uteblir blommorna trots god skötsel är det ofta vilan eller ljuset som har brustit; fler orsaker finns under när växten inte blommar.
Vanliga frågor
Är kalla giftig?
Giftinformationscentralen har ingen egen uppgift om kalla (Zantedeschia). Amerikanska ASPCA listar vit kalla som giftig för katt och hund, med symtom som sveda i munnen, dregling och kräkningar. Ställ den utom räckhåll för barn och djur. Har ett djur tuggat på den: kontakta veterinär eller djursjukhus.
Hur får man en kalla att blomma igen?
En färgad kalla blommar igen om den får en torr viloperiod. Låt bladen gulna efter blomningen, sluta vattna, förvara knölen torrt och frostfritt över vintern och plantera den på nytt på våren i ljust läge. Den vita kallan behöver mycket vatten och ljus under växtsäsongen.
Hur övervintrar man kalla?
Färgade kallor övervintras torrt: låt bladen vissna ner på hösten, klipp av dem och förvara knölen i krukan eller inslagen i torrt papper, mörkt och frostfritt. Den vita kallan tas in före frosten och övervintras frostfritt i kruka med lite vatten.
Kan kalla stå ute?
Kallor kan stå ute på sommaren, i kruka eller rabatt, i sol eller halvskugga och i ett skyddat läge. De ska ut först när frostrisken är över och tas in eller grävas upp innan det fryser på hösten. Vi har inget underlag för att någon kalla klarar svensk vinter ute.
