Zamioculcas (Zamioculcas zamiifolia) vill ha ljust utan direkt sol och ska vattnas först när jorden har torkat helt. På sommaren blir det ungefär varannan vecka, på vintern ofta bara en gång i månaden. Den klarar sig i ganska mörka rum, men den tål inte att stå blött – det är nästan alltid det som tar livet av den.
Under jorden har plantan tjocka, potatisliknande jordstammar som lagrar vatten, och de blanka bladen lagrar också. Därför klarar den att glömmas bort i veckor. Växtsaften är däremot starkt irriterande enligt Giftinformationscentralen, så plantan ska stå där barn och djur inte når den, och du bör undvika att få saft på huden eller i ögonen.
Växtfakta
- Ljus
- Ljust utan direkt sol är bäst. Klarar lite ljus men växer då mycket långsamt
- Vattning
- När jorden har torkat helt. Ungefär varannan vecka på sommaren, en gång i månaden på vintern
- Temperatur
- Vanlig rumstemperatur. Inte under ungefär 15 °C under längre tid
- Jord
- Väldränerad planteringsjord, gärna uppblandad med perlit, pimpsten eller lite kaktusjord
- Blomning
- Sällan inomhus. Blomman är en liten kolv med hölsterblad nere vid jorden
- Svårighet
- Lätt
- Giftighet
- Starkt irriterande växtsaft som kan ge brännande känsla i mun och svalg, svullnad och blåsor, och kraftig ögonirritation och hudretning (Giftinformationscentralen). Kan ge besvär hos katt och hund
Många namn på samma växt
I butiken heter den oftast zamioculcas, ibland zamie eller ZZ-växt efter de engelska initialerna. Giftinformationscentralen har den under namnet garderobsblomma, med zamiakalla och smaragdblomma som sökord. Det är alltså samma växt oavsett namn.
Plantan kommer från tropiska Afrika och hör till kallafamiljen, precis som monstera, filodendron och dieffenbachia. Det som ser ut som stjälkar med många småblad är egentligen ett enda sammansatt blad som växer direkt upp från jordstammen. Nya blad kommer upprullade ur jorden, ett eller några åt gången.
Saften i zamioculcas är starkt irriterande Enligt Giftinformationscentralen innehåller garderobsblomma (zamiakalla) starkt irriterande växtsaft. Den kan ge brännande känsla i mun och svalg, svullnad, blåsor, salivavsöndring, sväljsvårigheter samt magbesvär, och saften kan också ge kraftig ögonirritation och hudretning. Ring 112 vid akut fara. I mindre akuta fall: Giftinformationscentralen 010-456 67 00 (dygnet runt). Har ett djur tuggat på växten: kontakta veterinär eller djursjukhus.
Det betyder inte att du behöver handskar för att flytta krukan. Men använd handskar när du delar plantan eller klipper i den, och tvätta händerna efteråt. Gnugga dig inte i ögonen med saft på fingrarna. Giftinformationscentralens uppgifter gäller människor. För katt och hund finns ingen svensk lista över krukväxter; har ett djur tuggat på plantan ska du kontakta veterinär. Fler växter att tänka på finns i genomgången av giftiga krukväxter för katt och hund.
Ljus: tål mörker, vill ha ljus
Zamioculcas säljs ofta som växten för det mörka hörnet, och den överlever där bättre än nästan alla andra. Men att överleva är inte att växa. I ett mörkt rum kan det gå ett år mellan nya blad, och plantan använder då nästan inget vatten – vilket gör den extra känslig för övervattning.
Det bästa läget är ljust men utan stark direkt sol, till exempel nära ett öst- eller västfönster eller en bit in från ett söderfönster. Direkt sommarsol genom glas kan bränna bladen, som då får gula eller bruna partier. Står den mörkt växer de nya bladen ofta snett mot ljuset; vrid krukan någon gång i månaden. Den finns förstås med bland krukväxter för norrfönster och lite ljus, med just den reservationen.
Vattning: torrt mellan gångerna
Vattna ordentligt, låt överskottet rinna ut och häll bort det som står kvar i ytterkrukan. Vänta sedan tills jorden har torkat helt, inte bara i ytan. Stick ner ett finger eller en träpinne så långt det går. Under sommarhalvåret blir det i ett ljust läge ungefär varannan vecka, på vintern en gång i månaden eller mer sällan. I ett mörkt rum ännu mer sällan.
Jordstammarna gör att plantan klarar en glömd vattning utan problem. Det omvända tål den inte: jord som håller sig fuktig i veckor får jordstammarna att ruttna, och det syns först när det har gått långt. Mer om hur du läser av en planta som fått för mycket i artikeln om övervattning, och om grunderna i guiden om att vattna krukväxter.
Gula blad betyder oftast för mycket vatten När en zamioculcas gulnar är det sällan torka. Vanligast är att den har vattnats lika ofta som de andra krukväxterna. Sluta vattna, låt jorden torka helt och känn på jordstammarna vid nästa omplantering. Friska är hårda; mjuka och mörka är ruttna och ska skäras bort. Så gör du vid rotröta.
Ska du resa bort är zamioculcas den växt du minst behöver oroa dig för. En ordentlig vattning före avresan räcker för flera veckor.
Temperatur
Vanlig rumstemperatur passar bra året om. Plantan tål dåligt kyla, och under längre tid bör den inte stå under ungefär 15 grader. Ett kallt fönster i ett sovrum som hålls svalt på vintern är alltså inget bra läge, och inte heller nära en ytterdörr. Torr vinterluft från elementen klarar den däremot bättre än de flesta tropiska växter. Mer om fönsterbänkar och vädring finns under temperatur och drag.
Jord, kruka och omplantering
Jorden ska släppa igenom vatten bra. Vanlig planteringsjord för krukväxter fungerar om du blandar i perlit, pimpsten eller lite kaktusjord. Krukan måste ha hål i botten.
Jordstammarna växer och kan till slut pressa sönder en tunn plastkruka. Plantera om när krukan blir trång, vanligen vart annat till vart tredje år, och gör det på våren. Välj en kruka som är några centimeter större och gärna tung, eftersom en stor planta lätt välter. Steg för steg står det i guiden om omplantering.
Gödsling
Zamioculcas växer långsamt och behöver väldigt lite näring. En eller två gånger under sommarhalvåret med flytande näring för krukväxter i vanlig eller svag dos räcker. Under vintern ingen gödsel alls. Mer om doser finns i guiden om att gödsla krukväxter.
Dela eller ta bladsticklingar
Det enklaste sättet att få fler plantor är att dela en stor planta vid omplanteringen. Ta ur rotklumpen och dela den mellan jordstammarna så att varje del har både jordstam och blad. Använd handskar. Mer om tekniken i guiden om att dela perenner och krukväxter.
Det går också att sätta enskilda småblad eller hela bladstjälkar i fuktig jord. De bildar så småningom en liten jordstam, men det tar lång tid – ofta flera månader innan något händer, och ännu längre innan ett nytt blad kommer upp. Mer om metoden i artikeln om bladsticklingar.
Vanliga problem
Gula blad. Nästan alltid för mycket vatten, se rutan ovan. Ett enstaka gammalt blad som gulnar kan vara normalt. Fler orsaker finns i felsökningen för gula blad.
Bladen faller över. Långa, tunna blad som lutar eller böjer sig har oftast vuxit i för lite ljus. Flytta plantan ljusare. Ett diskret stöd kan hålla upp de blad som redan finns.
Skadedjur. Zamioculcas har få problem, men sköldlöss förekommer. Små bruna knölar på stjälkar och bladens undersida och klibbiga blad är tecken. Mer i artikeln om ullöss och sköldlöss.
Vanliga frågor
Är zamioculcas giftig?
Zamioculcas har starkt irriterande växtsaft enligt Giftinformationscentralen, som har den under namnet garderobsblomma eller zamiakalla. Saften kan ge brännande känsla, svullnad och blåsor i munnen och kraftig ögonirritation. Ring 112 vid akut fara, annars Giftinformationscentralen på 010-456 67 00. För djur: kontakta veterinär.
Hur ofta ska man vattna zamioculcas?
Vattna zamioculcas först när jorden har torkat helt, vilket brukar bli ungefär varannan vecka på sommaren och en gång i månaden på vintern. Står den mörkt kan det gå ännu längre mellan gångerna.
Varför får min zamioculcas gula blad?
Gula blad på zamioculcas beror nästan alltid på för mycket vatten, så att jordstammarna börjar ruttna. Sluta vattna tills jorden har torkat helt, och kontrollera att krukan har hål i botten.
Klarar zamioculcas ett mörkt rum?
Ja, zamioculcas klarar ett mörkt rum bättre än de flesta krukväxter, men den växer då mycket långsamt och behöver vattnas ännu mer sällan. Det bästa läget är ljust utan direkt sol.
