Händer i trädgårdshandskar klipper bladlösa kvistar på en buske med sekatör
Sticklingar och delning

Vintersticklingar av buskar

Kvistar under vilan blir nya buskar.

Vintersticklingar, eller förvedade sticklingar, är bitar av årets skott som klipps när busken har fällt sina blad. Kapa dem till 15–30 centimeter, stick ner dem i lucker jord på en skyddad plats så att ungefär två tredjedelar hamnar under ytan, och låt dem vara. Under vintern läker snittet, på våren bildas rötter, och till hösten har du en liten buske. Vinbär, vide, schersmin och forsythia hör till de lättaste.

Metoden kräver ingen plast, ingen värme och nästan ingen skötsel, och den görs när det ändå är lugnt i trädgården. Den fungerar bäst för lövfällande buskar och klätterväxter. Vintergröna buskar och de flesta barrväxter tas i stället som halvförvedade sticklingar på sensommaren, och för mjuka krukväxter gäller helt andra regler, se sticklingar.

Vilka buskar passar?

Ju lättare en buske skjuter nya skott från gammal ved, desto lättare rotar sig dess vintersticklingar. Det här är en grov indelning:

Hur lättBuskar och klätterväxter
Mycket lättRöda, vita och svarta vinbär, vide och sälg (Salix), poppel
LättSchersmin, forsythia, snöbär, fläder, fjärilsbuske, kaprifol, vildvin
MedelKrusbär, kraftiga buskrosor, vindruvor, kornell
SvårtSyren, magnolia, rododendron – förök dem på annat sätt

Kornell och andra trögrotade buskar tar längre tid och lyckas säkrare i en kallbänk eller kruka än direkt i jorden. Syren förökas hellre med rotskott, se föröka syren och prydnadsbuskar, och för höga buskar som inte rotar sig från sticklingar kan en luftavläggare vara lösningen.

Vresros får inte förökas Vresros (Rosa rugosa) står sedan 15 maj 2026 på den svenska förbudslistan över invasiva främmande arter. Det är förbjudet att plantera, odla och föröka den, även från egna sticklingar. Undantaget gäller bara frösterila hybrider, och det kan du sällan avgöra själv. Har du vresros i trädgården ska du hindra att den sprids från tomten. Mer om reglerna i invasiva främmande växter.

När tar man vintersticklingar?

Från lövfällningen på hösten till senvintern, så länge busken är i vila. Två tidpunkter är bäst: strax efter att bladen fallit, och strax innan knopparna börjar svälla på våren. Undvik dagar med sträng kyla, eftersom frusna skott skadas när du klipper dem.

Hinner du inte innan tjälen går i marken kan du klippa sticklingarna under vintern, förvara dem kallt och fuktigt och sätta dem så fort jorden har tinat på våren. Det fungerar lika bra, och i Norrland är det ofta det säkraste.

Steg för steg

  1. Välj skott. Ta raka, kraftiga skott från i år, ungefär blyertspennans tjocklek. De ska vara bruna och fasta men gå att böja utan att knäckas. Undvik tunna, svaga skott och skott med skador eller sjukdomar.
  2. Ta bort toppen. Den översta, mjuka delen av skottet har inte hunnit mogna och ruttnar lätt. Klipp bort den.
  3. Kapa till 15–30 centimeter. Klipp rakt strax under en knopp i nederkanten och snett strax ovanför en knopp i överkanten. Det sneda snittet låter regnet rinna av och visar vad som är upp.
  4. Ta en klack på buskar med märg. Fläder och andra buskar med mjuk märg i stammen rotar sig bättre om du river loss skottet med en liten bit av den äldre grenen, en så kallad klack.
  5. Märk direkt. En bunt bladlösa kvistar ser likadan ut oavsett art och sort.

Rothormon behövs inte för vinbär och vide, men kan ge fler rotade sticklingar hos trögare buskar som rosor och kornell. Ett medel med växthormon måste ha svenskt registreringsnummer, se rothormon.

Sätt dem i jorden

Välj en skyddad plats med lucker, väldränerad jord som inte står blöt på vintern, gärna i lä av en vägg eller häck. Gör en skåra med spaden, ungefär lika djup som två tredjedelar av sticklingarnas längd. Strö gärna lite grov sand i botten, där snitten ska stå, så att de inte står i vatten.

Stick ner sticklingarna 10–15 centimeter isär, så att bara en tredjedel och två–tre knoppar syns ovanför jorden. Trampa till ordentligt runt dem. Ska du ha flera rader, håll ungefär 40 centimeter mellan raderna. Vill du ha en buske med en enda stam, som ett krusbär på stam, lämnar du bara en knopp ovan jord eller gnider bort de övriga.

Har du bara ett fåtal sticklingar går det lika bra i en djup kruka med hälften grus och hälften planteringsjord. Ställ krukan i en kallbänk, ett ouppvärmt växthus eller i lä mot en husvägg, och se till att jorden inte torkar ut.

Förvara sticklingar till våren

Tar du sticklingar sent, eller bor du där marken fryser tidigt, kan du vänta med att sätta dem. Bind ihop dem i buntar om tio–tolv och stick ner dem i en hink med fuktig sand. Ställ hinken svalt men frostfritt, i en jordkällare, ett kallt förråd eller ett garage. Kontrollera ibland att sanden inte torkat. Det klassiska sättet är annars att gräva ner buntarna i sand utomhus på en skuggig plats.

Så snart jorden går att bearbeta på våren, och innan knopparna har brutit, sätter du sticklingarna på sin plats på samma sätt som ovan. Ett snitt som har hunnit läka och bilda en ljus vall, kallus, under vintern rotar sig ofta snabbt.

Skötsel under vintern och första året

Det finns nästan ingenting att göra under vintern. Efter perioder med tjäle och töväder kan sticklingarna ha lyfts upp ur jorden. Tryck då tillbaka dem med foten. Dra inte upp dem för att se om de rotat sig – du river av de små rötterna.

På våren slår knopparna ut. Att en stickling får blad betyder inte att den har rötter än, eftersom skottet kan leva en tid på sin egen näring. Den riktiga testen kommer i juni och juli: de sticklingar som fortfarande är gröna och växer när det blir torrt och varmt har rötter. Vattna i torra perioder hela första sommaren och håll ogräset borta, gärna med lite täckmaterial runt.

Låt sticklingarna stå kvar till hösten. Då kan de flyttas till sin plats eller sättas i kruka. Svagare plantor får gärna stå ett år till. Hur du sedan formar busken står i guiden om beskärning.

Billig häck av sticklingar Behöver du många plantor av samma buske, till exempel till en häck av vide eller schersmin, är vintersticklingar det billigaste sättet. Sätt dubbelt så många som du behöver, välj ut de kraftigaste efter ett år och plantera dem enligt guiden om att plantera häck.

Bärbuskar och rosor

Vinbär är skolexemplet: nästan varje stickling rotar sig. Krusbär är trögare, och rosor lyckas bara med en del av sticklingarna, oftast kraftiga buskrosor och slingerrosor i södra Sverige. För båda finns säkrare metoder på sommaren. Detaljerna står i guiderna om att föröka bärbuskar och föröka rosor.

Ta bara sticklingar från friska buskar. En vinbärsbuske med förstorade, runda knoppar kan vara angripen av gallkvalster, och då för du med dig problemet till de nya plantorna.

Tänk också på att en del sorter är skyddade av växtförädlarrätt. Du får föröka dem för eget bruk, men inte sälja plantorna.

Därför misslyckas en del

Vanliga frågor

När är bästa tiden att ta vintersticklingar?

Bäst är strax efter lövfällningen på hösten eller strax innan knopparna sväller på senvintern. I Götaland blir det oftast oktober–november, i Svealand oktober och i Norrland slutet av september eller början av oktober, innan marken fryser.

Kan man ta vintersticklingar när det är minusgrader?

Det går så länge skotten inte är hårt frusna, men undvik dagar med sträng kyla. Klipp hellre en mild dag, och förvara sticklingarna i fuktig sand svalt och frostfritt om marken redan är frusen.

Hur långa ska vintersticklingar vara?

Vintersticklingar ska vara ungefär 15–30 centimeter långa, kapade rakt under en knopp nertill och snett ovanför en knopp upptill. Två tredjedelar sticks ner i jorden så att två–tre knoppar syns ovanför.

Hur vet man att vintersticklingarna har rotat sig?

Det säkraste tecknet är att sticklingen fortsätter att växa under försommarens torra och varma perioder. Blad tidigt på våren kan komma även utan rötter. Dra inte upp sticklingen för att kontrollera, utan vänta till hösten.