Röda julstjärnor framför en pyntad julgran med julkulor och guldrosett
Traditioner

Julens växter genom historien

Hur granen och julblommorna kom till Sverige.

De flesta av julens växter är ganska nya i Sverige. Julgranen kom till den svenska överklassen i mitten av 1700-talet och blev vanlig i vanliga hem först i slutet av 1800-talet. Hyacinten infördes troligen på 1600-talet, julstjärnan kommer från Mexiko och blev känd i väst på 1800-talet, och namnet julros kom i bruk kring år 1900. Det äldsta inslaget är egentligen misteln, som har en plats i den nordiska mytologin.

Gemensamt för nästan allt vi ställer in i december är att det är grönt, rött eller blommar när inget annat gör det. Här går vi igenom var växterna kommer ifrån och hur de blev en del av julen. Hur du sköter dem står i andra artiklar: julstjärna har en egen guide, och amaryllis, hyacint, julkaktus och julros finns i julblommor.

Julgranen: en tysk sed som tog hundra år att sprida sig

Seden att ta in ett dekorerat träd i hemmet brukar spåras till Tyskland under 1400- och 1500-talen. Till Sverige kom den via de förmögna. I mitten av 1700-talet fanns julgranar i överklassens hem, men det dröjde till slutet av 1800-talet innan granen blev vanlig i svenska hem i allmänhet.

Före granen inomhus fanns grönt utomhus. Det förekom att man reste julstänger utanför gårdarna eller ställde granar på var sida om ytterdörren för att skydda huset mot onda makter. I södra Sverige fanns också små julträd med ljus som ställdes på bordet. De tidiga granarna kläddes med klippt papper i olika färger, små äpplen i band, nötter, glitter och godis, och ljusen tändes bara korta stunder eftersom brandrisken var stor.

Vår vanliga gran, Picea abies, är fortfarande den klassiska svenska julgranen, och de flesta kommer i dag från odlingar. På senare år har ädelgranar av släktet Abies blivit vanliga, särskilt nordmansgran, som har plattare barr och en jämnare form. Den kallas ofta kungsgran, och namnet sägs komma av att den sedan gammalt levereras till kungafamiljen på Drottningholm.

Julstjärnan: aztekernas blomma

Julstjärnan, Euphorbia pulcherrima, växer vild i Mexiko, där den blir en buske på flera meter. Aztekerna odlade den och kallade den cuetlaxochitl, och de röda bladen hade en särskild plats hos dem. Efter den spanska erövringen började franciskanermunkar använda växten i julens processioner, och i Mexiko kallas den fortfarande julnattens blomma.

Till omvärlden kom den genom Joel Roberts Poinsett, USA:s förste sändebud i Mexiko, som på 1820-talet skickade plantor hem till sin trädgård i South Carolina. Under 1830-talet fick växten det engelska namnet poinsettia efter honom. Att den blev en julsymbol över hela västvärlden beror till stor del på familjen Ecke i Kalifornien, som odlade den i stor skala från början av 1900-talet och marknadsförde den som julblomman.

Plantorna i handeln i dag är långt ifrån vildväxten. Genom förädling har man fått fram låga, kompakta sorter som klarar en lägenhet, och färgerna har blivit fler: vita, rosa och aprikosfärgade. De vita säljs ibland som adventsstjärnor för att bytas mot röda till jul. Det röda är förresten inte blommor utan högblad. Artnamnet pulcherrima betyder ungefär "den vackraste".

Hyacinten: doft från Mellanöstern

Hyacinten, Hyacinthus orientalis, växer vild i sydöstra Turkiet och västra Syrien, från havsstränderna upp till omkring 2 000 meters höjd. Den infördes troligen till Sverige under 1600-talet och blev uppskattad för sina doftande, färgstarka blommor. Namnet ska komma från Hyakinthos, en ung man i den grekiska mytologin.

I naturen blommar hyacinten på våren. Att den står i blom på julbordet beror på att löken drivs: den får först en lång period av kyla, som en vinter, och tas sedan in i värmen. Drivningen har gjort hyacinten till en av de mest typiska svenska julblommorna, ofta planterad i skålar med mossa, kottar och andra lökväxter. Doften är så stark att en del doftkänsliga personer får besvär av den.

Amaryllis och julkaktus: förädlade i Europa

Det vi kallar amaryllis heter botaniskt Hippeastrum och är korsningar mellan arter från Sydamerika. Förädlare har tagit fram otaliga sorter, och nya kommer varje år, i färger från vitt och rosa till djupt rött. I Sverige har den blivit en av de populäraste krukväxterna till jul, och till skillnad från de flesta andra julväxter går löken att få att blomma igen nästa vinter, även om det inte alltid lyckas.

Julkaktusen är en ännu tydligare produkt av förädlingen. Den är en hybrid mellan novemberkaktus och en annan art av släktet Schlumbergera, båda från sydöstra Brasiliens skogar, och korsningen gjordes i England i mitten av 1800-talet. Det svenska namnet kommer helt enkelt av att den brukar blomma kring jul. Många hem har julkaktusar som gått i arv i flera generationer.

Julrosen: varken ros eller gammal

Julrosen, Helleborus niger, hör till ranunkelfamiljen och har inget med rosor att göra. Den växer i Alperna och andra bergsområden i Europa, där den kan slå ut sina vita blommor rakt genom snön. Artnamnet niger, svart, syftar på de mörka rötterna. Namnet julros är modernt och kom i bruk kring förra sekelskiftet, alltså omkring år 1900.

Som julväxt inomhus har den en kort karriär. I rumsvärme vissnar den snabbt, och den passar bättre i en kruka vid entrén eller i trädgården, där den är en perenn som blommar under milda vintrar och tidigt på våren. Mer om julros i kruka utomhus står i artikeln om vinterkrukor.

Misteln: från Balder till kyssen

Misteln, Viscum album, har den längsta historien av julens växter. Den är en halvparasit som växer på grenarna hos framför allt lövträd. I den nordiska mytologin dödas guden Balder av en pil gjord av mistel, och de keltiska druiderna använde den i sina riter. Seden att två personer som möts under en mistel ska kyssa varandra brukar beskrivas som ett eko av gamla fruktbarhetsriter.

I Sverige växer misteln vild eller förvildad främst i Mälardalen. Den är landskapsblomma för Västmanland, och Västerås kallas ibland Sveriges mistelhuvudstad.

Den som vill hänga upp en egen kvist ska känna till reglerna. Sedan den nya artskyddsförordningen trädde i kraft den 1 november 2026 har misteln ett begränsat skydd: det är förbjudet att gräva upp den och att plocka den för försäljning. Dessutom sitter misteln på någon annans träd, och Naturvårdsverket skriver att du behöver markägarens tillstånd för att ta mistel. Läs mer i artikeln om fridlysta växter.

Mistelns bär är inte godis Enligt Giftinformationscentralen innehåller misteln irriterande ämnen. Häng kvisten där små barn inte når den, och plocka upp bär som faller. Julstjärnans mjölksaft är också irriterande, men enligt Giftinformationscentralen är inga allvarliga förgiftningar kända hos människa. Ring 112 vid akut fara. I mindre akuta fall: Giftinformationscentralen 010-456 67 00 (dygnet runt). Har ett djur tuggat på växten: kontakta veterinär eller djursjukhus.

Lingonris, lummer och lav: skogen in i huset

Mycket av det gröna i den svenska julen kommer från skogen. Lingonris, med sina blanka, vintergröna blad, binds än i dag i kransar och girlanger, ofta på en stomme av granris. Det passar in i den äldre seden att ta in grönt mitt i vintern, när allt annat är kalt.

Förr användes också lummer, som revlummer och mattlummer, för att smycka huset till fest och som ett skydd mot onda makter. Plockningen har gjort dem ovanligare kring städerna. Lummerväxterna har numera ett begränsat skydd: du får inte gräva upp dem eller plocka dem för försäljning. Lummer växer bara någon decimeter om året, så ett plockat bestånd tar lång tid att komma tillbaka.

Fönsterlaven, den kuddformiga ljusa lav som ofta ligger i adventsljusstakar och julgrupper, har fått sitt namn av att den förr lades mellan inner- och ytterfönstret för att suga upp fukt. Den säljs ibland felaktigt som vitmossa, som är något helt annat. Även laven växer mycket långsamt.

Granris från levande träd, ljung och mistel kräver markägarens tillstånd. Mossor och lavar som inte är fridlysta får enligt Naturvårdsverket plockas i små mängder för eget bruk. Vill du ha grönt utan att plocka i skogen är en julkruka med ljung, små barrväxter och julros ett alternativ, och fler vinterblommande växter finns i blommande krukväxter.

Röda och vita blommor till advent

Utbudet av blommande krukväxter till jul är i dag stort. Julbegonia, alpviol och inomhusazalea hör till vintern i många hem. Färgerna har följt julens: rött för det varma och festliga, vitt för snön och ljuset.

Gemensamt för många av dem är att de odlas för att blomma en enda gång i ett varmt rum och sedan kastas. Den som vill spara sina julväxter till nästa år har bäst chans med amaryllis och julkaktus. Hur det går till, och vad du gör i december för att växterna ska hålla hela helgen, tar vi upp i trädgården i december. Har du husdjur, läs också om giftiga krukväxter för katt och hund.

Vanliga frågor

När kom julgranen till Sverige?

Julgranen kom till den svenska överklassen i mitten av 1700-talet, efter tysk förebild, och blev vanlig i svenska hem i allmänhet först i slutet av 1800-talet. Före dess förekom granar och julstänger utomhus, och i södra Sverige små julträd med ljus på bordet.

Varför heter julstjärnan poinsettia?

Julstjärnan heter poinsettia på engelska efter Joel Roberts Poinsett, USA:s förste sändebud i Mexiko, som på 1820-talet skickade plantor till USA. I Mexiko, där den växer vild, kallades den av aztekerna cuetlaxochitl och kallas i dag julnattens blomma.

Varför kysser man under misteln?

Kyssen under misteln brukar förklaras som ett eko av gamla fruktbarhetsriter, och misteln hade en särskild ställning redan hos de keltiska druiderna och i den nordiska mytologin.

Får man plocka mistel?

Nej, inte utan markägarens tillstånd, eftersom misteln växer på någon annans träd. Sedan den 1 november 2026 har misteln dessutom ett begränsat skydd i artskyddsförordningen: den får inte grävas upp eller plockas för försäljning.

Är julrosen en ros?

Nej, julrosen (Helleborus niger) hör till ranunkelfamiljen och är en härdig perenn från Europas bergsområden. Namnet julros kom i bruk kring år 1900, troligen för att de vita blommorna liknar rosor hos vissa arter och slår ut mitt i vintern.