Blå plommon som hänger i en klase på ett plommonträd
Frukt

Plommon

Sorter, beskärning och träd utan frukt.

Plommon vill ha sol, lä och en väldränerad, gärna lite sandig jord. De är mer värmekrävande än äpple: Riksförbundet Svensk Trädgård skriver att de kan odlas upp till zon 4 och i goda lägen i zon 5, och längre norrut är det en chansning som kräver en varm vägg. Många sorter är självfertila. Beskär försiktigt och vid rätt tid, och håll koll på grenvinklarna – ett plommonträd i full bärning bryter lätt sina egna grenar.

Plommon är stenfrukt, precis som körsbär, och sköts på flera punkter annorlunda än äpple och päron. Det gäller framför allt beskärningen, där stora sår vid fel tid av året ger svampsjukdomar och gummiflöde. Det som gäller alla fruktträd – grundstam, pollinering, plantering och vattning – står i översikten över fruktträd. Här går vi igenom det som är speciellt för plommon.

Växtfakta

Ljus
Sol, i ett läge med lä och utan frostsvacka
Vattning
Rikligt under torrperioder de första åren och från blomningen till fruktens mognad
Härdighet
Upp till zon 4, i goda lägen zon 5 enligt Svensk Trädgård. Kontrollera sortens zonangivelse vid köpet
Jord
Väldränerad, gärna sandigare än för äpple, pH omkring 6–7
Blomning
Tidig vår. Frukten mognar under sensommaren och hösten beroende på sort
Svårighet
Medel
Giftighet
Frukten äts. Giftinformationscentralen har ingen egen uppgift om plommon

Plommon, sviskon och rotäkta buskar

De plommon som odlas i svenska trädgårdar är i huvudsak Prunus domestica, en art med stor variation: runda gula och röda plommon, avlånga sviskon som går att torka, och små, söta reine claude-typer. Det finns både ympade träd och rotäkta exemplar. Svensk Trädgård beskriver hur de rotäkta ofta växer som buskar eller flerstammiga träd, medan de som är ympade eller okulerade på en grundstam blir träd. Grundstammen styr då storlek, härdighet, fruktsättning och hur gammalt trädet blir.

Gamla rotäkta plommon finns kvar i många trädgårdar och på gamla tomter, ofta som snår av rotskott. De är tåliga och lätta att föröka, men frukten kan vara mindre och sortnamnet okänt. Ett ympat träd från plantskolan ger en känd sort och en förutsägbar storlek. Hur det går till att ympa själv står i guiden om ympning av fruktträd.

Härdiga sorter

I Svensk Trädgårds faktablad om odling i hårt klimat nämns 'Allmänt Gulplommon', 'Czar' och 'Experimentalfältets sviskon' som sorter för kallare trakter, och 'Allmänt rödplommon' som en nyare sort i Sverige som är värd att pröva. Förbundet råder samtidigt att spaljera plommon mot en varm vägg om du bor i zon 4 eller 5, där värmen från väggen kan avgöra om frukten hinner mogna.

Sorten avgör härdigheten, inte fruktslaget. Leta efter E-plantamärkta träd, som är certifierade, virusfria och har en prövad zonangivelse, och jämför med din adress på zonkartan. Hur zonerna fungerar står i artikeln om odlingszoner. Bor du i zon 1–3 är sortvalet friare, och där kan även sena, större sorter mogna en normal höst.

Många plommon är självfertila och ger frukt utan någon annan sort i närheten, men inte alla. Står det på etiketten att sorten behöver en pollinatör behövs ett annat plommon av rätt sort inom bins flygavstånd. Mer om hur det fungerar står i artikeln om pollinering.

Läge och jord

Plommon blommar tidigt, och en klar natt i maj kan ta hela årets skörd om blommorna fryser. Välj därför ett soligt läge med lä, gärna en svag sluttning eller nära ett hus, men aldrig en svacka där kall luft blir liggande. Ett blåsigt läge är också dåligt: det ger skador på frukt och grenar, och de bin och humlor som ska pollinera trivs inte i blåst.

Jorden ska vara väldränerad. Plommon och körsbär trivs bättre i sandigare jordar än äpple och päron, men en mager sandjord som torkar ut behöver förbättras med kompost eller annat organiskt material. pH bör ligga omkring 6–7; hur du mäter och justerar står i pH och kalkning. På styv lera är en upphöjd plantering bättre, så att rötterna inte står i väta.

Plantering

Svensk Trädgård skriver att plommon- och körsbärsträd helst planteras under sensommaren eller hösten. I norra Sverige är vårplantering säkrast, så att trädet hinner etablera sig före vintern. Krukodlade träd kan planteras under större delen av säsongen så länge du vattnar ordentligt. Själva planteringen – gropen, stödpålen och förädlingsstället över marken – går till som för andra fruktträd och står steg för steg i översikten över fruktträd.

Har det nyplanterade trädet långa årsskott, över ungefär 60 centimeter, som riskerar att knäckas av snö kan du korta dem lätt på hösten, men ta som mest bort en tredjedel av skottet. Den egentliga etableringsbeskärningen görs nästa vårvinter, helst en månad innan knopparna spricker. En lika hård beskärning på sensommaren kan få skotten att dö.

Vattna rejält under torrperioder de tre första somrarna. Mest vatten behöver fruktträd från avslutad blomning till dess frukten mognar. Sluta vattna någon gång i augusti, annars mognar trädet av sämre inför vintern. Mer om vattning finns i guiden om att vattna trädgården.

Beskärning: bygg stadiga grenar

Plommon har en egenhet som styr hela beskärningen: grenarna växer gärna ut i spetsiga vinklar från stammen. Sådana grenar sitter svagt och kan spricka loss när de tyngs av frukt. Svensk Trädgård rekommenderar grenar som växer ungefär 45 grader snett utåt och uppåt. Då bildas en jämn årsring in mot stammen utan invuxen bark i grenvinkeln. En gren med för spetsig vinkel kan tryckas ut med en spärrsticka, en pinne mellan stam och gren, under en eller två säsonger.

Etableringsbeskärning. Ett tvåårigt träd från plantskolan har sällan blomknoppar. Välj en tydlig topp och ta bort det skott som konkurrerar med den. Spara tre stadiga grenar som sitter jämnt fördelade runt stammen och växer snett utåt, och klipp bort de övriga. Korta de kvarvarande till ungefär 50 centimeter, ovanför en knopp som pekar utåt, och toppa toppskottet 50–70 centimeter ovanför den översta grenen.

Uppbyggnadsbeskärning görs de första fem åren på senvintern eller våren. Ta bort konkurrerande skott, och korta ledskotten – årsskotten som förlänger grenarna – med en tredjedel om de är längre än 50 centimeter. På plommon bildas snabbt många korta sidoskott med blomknoppar, och de kan bromsa tillväxten. Växer trädet mindre än 20 centimeter om året kan hälften av sidoskotten klippas bort.

Underhållsbeskärning handlar mest om att ta bort några längre grenar vid lämpliga förgreningar, så att solen når in i kronan, och att gallra bort gammal, hängande fruktved så att nya fruktskott får plats. I de milda delarna av landet görs den helst på försommaren, när årsskotten har vuxit ut och risken för svamp- och bakterieangrepp i såren är minst. I kallare trakter kan du vänta till efter skörden. Det kan gå ett eller flera år mellan gångerna. Spara små, vitala skott. Grunderna för snitt och verktyg finns i guiden om beskärning.

Plommon tål reducering bättre än sötkörsbär, eftersom de kan skjuta nya skott från äldre grenar och stammen. Ett förvuxet träd kan ändå dö av en hård föryngring; det är trädets vitalitet som avgör. Buskformade, rotäkta plommon är enkla att föryngra: på senvintern sågas de äldsta stammarna av ungefär tio centimeter över marken, och nya skott kommer från roten och stubbarna.

Grenen som brister i augusti Ett plommonträd med en riklig skörd kan få grenar som spricker vid stammen, särskilt där vinkeln är spetsig. Stötta tunga grenar med en kluven påle i god tid, och gallra karten på unga träd så att de inte bär mer än grenarna klarar. Ett sår efter en avbruten gren är en öppen port för svampsjukdomar.

Gallra karten

Många plommon sätter fler frukter än trädet orkar mogna. Resultatet blir små plommon, tunga grenar och ibland en sämre skörd året efter. Gallra därför bort en del av karten på försommaren när de är några centimeter stora, så att de som blir kvar inte trycks mot varandra. Det minskar också risken för fruktmögel, eftersom svampen gärna växer över från en rutten frukt till en frisk som den ligger tätt intill.

Plommonvecklare och plommonstekel

Maskiga plommon beror oftast på plommonvecklaren (Cydia funebrana), en liten fjäril vars larver äter i frukten. Jordbruksverket beskriver att den har två generationer per år och att angreppen ofta inte syns utanpå, förutom att frukten mognar för tidigt. Plocka upp nedfallna plommon under säsongen, eftersom larverna kan finnas kvar i dem. Feromonfällor som lockar hanarna visar när fjärilarna flyger, men de skyddar inte en hel skörd på egen hand.

Plommonstekeln (Hoplocampa flava) lägger ägg i blommorna, och larverna vandrar från kart till kart. Angripna kart får svarta prickar där larven gått in, och de faller av i förtid. Titta på karten direkt efter blomningen. Vid ett litet angrepp gör stekeln dessutom en del av gallringen åt dig, men ett år med dålig blomning kan den ta en stor del av skörden.

Bladlöss är vanliga på plommon. Den pudrade plommonbladlusen sitter i stora, blågröna och vaxklädda kolonier på bladens undersida hela sommaren och lämnar klibbig honungsdagg som svärtas av sotdagg. Andra arter får bladen att rulla ihop sig på våren. Läs om bladlöss och om klibbiga blad. Fåglar, nyckelpigor och andra nyttodjur gör mycket av arbetet; se biologisk bekämpning. Vill du använda ett medel gäller samma regler som för all hemodling: bara godkända klass 3-medel med svenskt registreringsnummer, se bekämpningsmedel.

Fruktmögel, silverglans och gummiflöde

Fruktmögel, även kallat gul monilia, ger bruna, ruttnande plommon med gulaktiga mögelkuddar, ofta i ringar. Svampen tar sig in genom sår i skalet, till exempel efter vecklare eller sprickor efter regn, och smittan övervintrar i fruktmumier, de intorkade frukter som hänger kvar i trädet eller ligger på marken. Plocka bort angripna frukter under säsongen och alla mumier på hösten, och lägg dem inte på komposten.

Silverglans, även kallat purpurskinn, är en svampsjukdom som får bladen att skimra silvrigt och som kan döda hela grenar. Gummiflöde, där en klibbig massa tränger ut ur bark och sår, räknas som en bakteriesjukdom. Båda tar sig in genom stora snitt, och det är huvudskälet till att plommon ska beskäras lätt och vid rätt tid. Fler sjukdomar och hur du känner igen dem står i guiden om fruktträdens sjukdomar.

Plommon på en liten tomt

Ett plommonträd på en starkväxande grundstam kan bli stort. På en liten tomt är ett träd på svagare grundstam, ett spaljéträd mot en söderfasad eller en rotäkt buske bättre val. Spaljén ger dessutom värme, vilket är det plommon behöver mest i zon 4–5. Fler idéer finns i artikeln om träd för den lilla trädgården. Den andra stenfrukten i svenska trädgårdar har en egen guide om körsbär, och kärnfrukten finns i guiderna om äppelträd och päron.

Vanliga frågor

När ska man beskära plommonträd?

Unga plommonträd beskärs på senvintern eller våren under de första fem åren, när kronan byggs upp. Äldre träd underhållsbeskärs helst på försommaren i södra Sverige, eller efter skörden i kallare trakter, eftersom risken för silverglans och gummiflöde i såren är minst då. Ta aldrig bort mycket på en gång.

Behöver plommon en pollinatör?

Många plommonsorter är självfertila och ger frukt utan något annat plommonträd i närheten, men inte alla. Står det på etiketten att sorten behöver korspollinering, eller är du osäker, fråga i plantskolan innan du köper ett ensamt träd.

Varför är det mask i plommonen?

Mask i plommon beror oftast på plommonvecklarens larver, som äter inne i frukten utan att det syns utanpå. Angripna plommon mognar ofta för tidigt och faller av. Plocka upp nedfallen frukt under sommaren och ta bort ruttna frukter och fruktmumier på hösten.

Hur långt norrut kan man odla plommon?

Plommon kan odlas upp till zon 4 och i goda lägen i zon 5, enligt Riksförbundet Svensk Trädgård. Längre norrut är det en chansning, och ett spaljé mot en varm söder- eller västvägg ökar chansen att frukten hinner mogna. Välj en härdig sort och kontrollera zonangivelsen när du köper.