Löjtnantshjärta med rosa hjärtformade blommor på en bågböjd stjälk framför en röd vägg
Perenner

Löjtnantshjärta (Lamprocapnos spectabilis)

Halvskugga, blomning och blad som vissnar ned.

Löjtnantshjärtat (Lamprocapnos spectabilis) trivs i halvskugga i en fuktig, mullrik jord som ändå släpper igenom vatten. Det blommar i maj–juni med rader av hängande, hjärtformade blommor i rosa, vitt eller rött. Efter blomningen vissnar plantan ofta ner redan i juli, och det är helt normalt: den går i vila och kommer tillbaka nästa vår.

Det är den sommarvilan som oroar flest. En planta som var en meter bred i juni kan vara borta i augusti, och många gräver upp den i tron att den har dött. Det har den inte. Med rätt plats och grannar som fyller ut luckan är löjtnantshjärtat en av de mest tåliga och långlivade perennerna i en skuggig trädgård. Växten innehåller dock irriterande ämnen och ska inte ätas.

Växtfakta

Ljus
Halvskugga. Sol går om jorden hålls fuktig, men då vissnar bladen tidigare
Vattning
Jämn fukt på våren och under blomningen
Härdighet
Perennagruppen: klass A, övervintrar pålitligt (rosa, vit 'Alba' och röd 'Valentine')
Jord
Något fuktig, väldränerad, närings- och humusrik
Blomning
Maj–juni
Svårighet
Lätt
Giftighet
Giftinformationscentralen: innehåller irriterande ämnen, särskilt blad och rot. Kan ge sveda i mun och svalg och magbesvär

Gammal trädgårdsväxt med nytt namn

Löjtnantshjärtat kommer från Östasien och har odlats i svenska trädgårdar länge. Det hette tidigare Dicentra spectabilis och står fortfarande under det namnet på många etiketter och i Giftinformationscentralens register. Idag räknas det till ett eget släkte, Lamprocapnos. Det är samma växt.

Plantan blir omkring 60–80 centimeter hög och lika bred, med ljusgröna, flikiga blad. Blomstänglarna böjer sig i en båge, och under dem hänger blommorna i en rad som pärlor på ett snöre. Varje blomma ser ut som ett hjärta med en vit droppe i spetsen. Det finns tre vanliga varianter i handeln:

Fänrikshjärta (Dicentra formosa) är en närstående, lägre växt med fintflikiga, blågröna blad och mindre blommor. Den blommar längre in på sommaren och vissnar inte ner på samma sätt.

Irriterande ämnen – inte för små barn att tugga på

Giftinformationscentralen skriver att löjtnantshjärta, särskilt blad och rot, sannolikt innehåller protopin och andra ämnen som är irriterande. Symtomen kan vara sveda i mun och svalg och magbesvär som ont i magen, illamående, kräkningar och diarré. Att smaka en liten mängd kan betraktas som ofarligt. Uppgifterna gäller människa. För husdjur finns ingen svensk uppgift.

Låt barn plocka hjärtan, men inte smaka Blommorna lockar barn att plocka och leka med dem. Lär dem att inte stoppa delar av växten i munnen, och tvätta händerna efter att du rensat eller delat plantan. Ring 112 vid akut fara. I mindre akuta fall: Giftinformationscentralen 010-456 67 00 (dygnet runt). Har ett djur tuggat på växten: kontakta veterinär eller djursjukhus.

Mer om vilka trädgårdsväxter som är värda att hålla koll på finns i giftiga trädgårdsväxter och barn.

Läge och jord

Löjtnantshjärtat växer naturligt i fuktiga, ljusa skogar, och det är det läget det trivs bäst i: halvskugga, gärna under lövträd eller på östsidan av huset där det får morgonsol och skugga på eftermiddagen. I full sol går det om jorden hålls fuktig, men plantan vissnar ner tidigare på sommaren. I djup skugga blir den gles och blommar sämre.

Jorden ska vara mullrik och hålla fukten, men inte vara blöt. Rötterna är köttiga och sköra och ruttnar lätt i jord där vattnet står kvar på vintern. Blanda in rikligt med kompost eller lövkompost innan du planterar. Mer om att bygga upp en sådan jord finns i mullrik jord.

Löjtnantshjärtat hör hemma i en skuggträdgård, tillsammans med till exempel funkia, ormbunkar och akleja.

Plantera

Plantera löjtnantshjärta på våren eller tidigt på hösten. Plantorna säljs i kruka och ibland som barrotade rötter i påse på våren. Räkna med omkring 60 centimeter mellan plantorna – de blir stora under försommaren.

  1. Gräv en rejäl grop och blanda i kompost.
  2. Plantera lika djupt som plantan stod i krukan. En barrotad rot läggs med knopparna några centimeter under jordytan.
  3. Vattna ordentligt och märk ut platsen. Eftersom plantan försvinner på sommaren är det lätt att råka gräva i den senare.

Plantan tycker inte om att flyttas när den väl har vuxit till sig. Den kan stå på samma plats i många år.

Därför vissnar bladen på sommaren

Löjtnantshjärtat är en vårväxt. I sitt naturliga läge blommar det innan lövträden har slutit sitt tak, och när sommaren blir varm och torr går det i vila. Bladen gulnar och vissnar, ofta i juli, ibland redan i slutet av juni efter en torr och solig försommar. Roten lever vidare och skjuter nya skott nästa vår.

Du kan skjuta upp sommarvilan något genom att hålla jorden jämnt fuktig och ge plantan ett skuggigt läge, men den kommer ändå. När bladen har gulnat kan du klippa ner dem. Plantera gärna växter som tar över utrymmet, till exempel funkia, ormbunkar eller sensommarblommande perenner som växer upp när löjtnantshjärtat drar sig tillbaka.

Gräv inte upp plantan när den försvinner Ett löjtnantshjärta som vissnar ner i juli är inte dött. Det vanligaste misstaget är att man tror att plantan har dött och gräver i platsen, och då skadas de sköra rötterna. Märk ut platsen med en pinne eller en sten.

Skötsel genom året

Våren. De rödaktiga skotten kommer tidigt och kan skadas av sena frostnätter. En kall natt kan få unga blad och knoppar att slokna; täck över med en fiberduk om det är frostvarning. Mer om frostrisken i sista frostnatten. Ge ett lager kompost runt plantan när skotten kommer, och vattna vid torka. Ett täcke av löv eller kompost håller jorden sval och fuktig, se täckodling.

Under blomningen. Vattna i torra perioder. Höga plantor i blåsiga lägen kan behöva lite stöd. Löjtnantshjärtat är fint till snitt, och att skära några stänglar skadar inte plantan.

Sommaren och hösten. Klipp ner bladen när de har gulnat. Plantan behöver ingen annan skötsel förrän nästa vår.

Föröka löjtnantshjärta

Gamla plantor kan delas tidigt på våren, när skotten just har kommit upp, eller på hösten. Gräv försiktigt eftersom rötterna är sköra, och dela med en vass kniv så att varje bit har både knoppar och en ordentlig bit rot. Plantan kan ta ett år att återhämta sig. Mer om tekniken i dela perenner och krukväxter.

Ett annat sätt är rotsticklingar: ta några bitar av de tjocka rötterna när plantan vilar, lägg dem i fuktig, luftig jord och låt dem bilda skott. Plantorna du får fram blommar efter några år.

Problem

Sniglar äter gärna de unga skotten på våren. Plocka dem på fuktiga kvällar i april och maj. Se mördarsnigel.

Ruttna rötter beror nästan alltid på blöt jord, särskilt på vintern. Flytta i så fall en frisk bit till ett bättre dränerat läge.

Få eller inga blommor kan bero på för djup skugga, en planta som nyss har flyttats eller delats, eller frostskadade knoppar på våren. Fler orsaker finns i växten blommar inte.

Är du ny i trädgården finns fler tåliga perenner för skuggiga lägen i perenner för nybörjare.

Vanliga frågor

Är löjtnantshjärta giftigt?

Enligt Giftinformationscentralen innehåller löjtnantshjärta, särskilt blad och rot, irriterande ämnen som kan ge sveda i mun och svalg och magbesvär. Att smaka en liten mängd kan betraktas som ofarligt. Uppgiften gäller människa; för husdjur, kontakta veterinär.

Varför vissnar mitt löjtnantshjärta på sommaren?

Löjtnantshjärtat går naturligt i vila efter blomningen, när det blir varmt och torrt. Bladen gulnar och vissnar, ofta i juli, men roten lever och skjuter nya skott nästa vår. Jämn fukt och skugga kan skjuta upp vilan något.

Tål löjtnantshjärta sol?

Löjtnantshjärta klarar sol om jorden hålls jämnt fuktig, men trivs bäst i halvskugga. I sol och torka vissnar bladen ner tidigare på sommaren, och blomningen blir kortare.

När ska man dela löjtnantshjärta?

Löjtnantshjärta delas tidigt på våren när skotten just har kommit upp, eller på hösten. Gräv försiktigt eftersom rötterna är sköra, och räkna med att plantan kan behöva ett år för att återhämta sig.