Carl von Linné (1707–1778) var den svenske läkaren och botanikern som införde systemet med två latinska namn för varje art – släktnamn och artnamn, som Spathiphyllum wallisii eller Parus major. Han använde det konsekvent för växterna första gången i Species Plantarum 1753, och samma system används fortfarande över hela världen. Det är därför det vetenskapliga namnet på en krukväxtetikett är detsamma i Malmö som i Tokyo.
För den som odlar är Linnés arv mycket konkret. Det vetenskapliga namnet är det enda säkra sättet att veta vilken växt du köper, eftersom de svenska namnen varierar mellan landsdelar och butiker. Den här artikeln handlar om både mannen och namnen: hur Linné levde och arbetade, och hur du läser ett växtnamn med släkte, art och sort.
Linnés liv i korthet
Carl Linnaeus föddes i Råshult i Småland den 23 maj 1707 enligt vår kalender – den 13 maj enligt den almanacka som gällde då. Fadern Nils var präst och odlade trädgård som hobby, och sonen blev tidigt mer intresserad av växter än av skolböcker. Lärarna föreslog att han skulle bli hantverkare. I stället blev det medicin, som på den tiden även rymde botaniken.
Linné läste ett år i Lund och fortsatte 1728 i Uppsala. 1732 reste han genom Lappland på uppdrag av Vetenskapssocieteten i Uppsala, och 1734 till Dalarna. Eftersom man inte kunde doktorera i medicin i Sverige reste han till Holland, där han blev medicine doktor i Harderwijk 1735. Samma år kom första upplagan av Systema Naturae, och under åren i Holland gav han ut flera av sina viktigaste böcker.
Efter några år som läkare i Stockholm, där han 1739 var en av grundarna av Kungliga Vetenskapsakademien och dess förste preses, blev han 1741 professor i medicin i Uppsala. Han adlades av kung Adolf Fredrik 1757 och tog namnet Carl von Linné. Han dog i Uppsala den 10 januari 1778 och ligger begravd i domkyrkan.
Två namn för varje art
Före Linné beskrevs växter ofta med långa latinska fraser som både var namn och beskrivning, och samma växt kunde ha olika fraser hos olika författare. Linnés lösning var att ge varje art ett kort namn i två delar:
- Släktnamnet skrivs med stor bokstav och anger vilket släkte arten hör till, till exempel Ficus.
- Artepitetet skrivs med liten bokstav och skiljer arterna i släktet åt: Ficus elastica är gummifikus, Ficus benjamina är benjaminfikus och Ficus lyrata är fiolfikus.
Hela namnet skrivs i kursiv. I Species Plantarum 1753 genomförde Linné tvånamnssystemet konsekvent för växterna, och i tionde upplagan av Systema Naturae 1758 gjorde han samma sak för djuren. Botaniker räknar fortfarande 1753 som startpunkten för växternas vetenskapliga namn.
Ibland står det ett "L." efter namnet, som i Leucanthemum vulgare eller Picea abies (L.) i en flora. Bokstaven anger vem som beskrev arten, och "L." är förkortningen för Linné. Många av våra vanligaste svenska växter bär den.
Så läser du ett växtnamn på etiketten
På en krukväxtetikett eller i en plantskolekatalog står ofta mer än två ord. Det kan se ut så här:
| Del | Exempel | Hur det skrivs |
|---|---|---|
| Släkte | Rosa | Kursiv, stor bokstav |
| Art | Rosa majalis | Kursiv, artepitetet med liten bokstav |
| Hybrid | Schlumbergera × buckleyi | Kryss mellan släktnamn och epitet |
| Sort | Rosa majalis 'Tornedal' | Rak stil, stor bokstav, enkla citattecken |
| Grupp | Anthurium Scherzerianum-gruppen | Rak stil, ordet grupp |
Sorten är den del som skiljer mest i trädgården. Två plantor av samma art kan vara helt olika i härdighet, höjd och blomfärg beroende på sort, och det är sortnamnet du ska leta efter när du vill ha just den äppelsort eller ros som klarar ditt läge. Sortnamn kom långt efter Linné och följer i dag egna internationella regler.
Svenska namn räcker inte för att köpa rätt Samma svenska namn kan syfta på olika växter, och samma växt kan ha flera namn. "Geranium" är ett exempel: på svenska heter släktet Pelargonium pelargon, medan Geranium är nävor – två olika släkten. Kontrollera alltid det vetenskapliga namnet på etiketten när det spelar roll, särskilt när du letar efter en härdig sort eller vill undvika en giftig växt. Se pelargoner.
Sexualsystemet – det som inte blev kvar
Linnés andra stora idé var att sortera växterna efter blommans könsorgan: antalet ståndare och pistiller och hur de satt. Systemet var lätt att använda, eftersom man bara behövde räkna, och det gjorde att hans studenter kunde artbestämma nya växter var som helst i världen. Redan 1729 hade han som ung student skrivit en uppsats om "växternas bröllop", som väckte uppseende med sina idéer om växternas sexualliv.
Sexualsystemet speglar inte släktskap, och det ersattes så småningom av system som bygger på hur växterna faktiskt är besläktade – i dag också med hjälp av DNA. Men i Linnéträdgården i Uppsala odlas fortfarande över 1 000 arter i rabatter efter hans system, och etiketterna visar vilken klass och ordning växten hör till. Själva namnen har överlevt systemet de skapades för.
Lärjungarna som reste ut i världen
Som professor i Uppsala var Linné populär bland studenterna och lockade även studenter från utlandet. Han rustade upp universitetets trädgård och gjorde den till en levande lärobok. Flera av hans studenter följde med på expeditioner till fjärran länder och skickade hem växter och djur, och det gjorde att Linné kunde ge namn åt många exotiska arter i sina verk.
Linné reste också själv i Sverige på riksdagens uppdrag, till Öland och Gotland 1741, Västergötland 1746 och Skåne 1749, för att leta efter nyttigheter i naturen. Hans reseskildringar är fortfarande lästa, och hans Flora Svecica från 1745 var en av de första samlade beskrivningarna av den svenska floran.
Var du ser Linnés spår i dag
I Uppsala finns Linnéträdgården, Sveriges äldsta botaniska trädgård, där Olof Rudbeck den äldre och senare Linné arbetade. I professorsbostaden ligger Linnémuseet. Utanför staden ligger Linnés Hammarby, den lantegendom han köpte 1758. Mer om de här och andra trädgårdar finns i botaniska trädgårdar i Sverige.
Linnés namn finns också kvar i naturen. Linnean (Linnaea borealis) är uppkallad efter honom och är Smålands landskapsblomma, se svenska landskapsblommor. Och i trädgårdsbutiken ser du hans arv på varje etikett där det står ett vetenskapligt namn i kursiv.
Varför namnen ibland ändras
Den som har odlat ett tag har märkt att vetenskapliga namn byts. Svärmorstungan hette länge Sansevieria men förs nu av många botaniker till Dracaena, pärlhalsbandet har flyttats till släktet Curio, och hjärtrankan till Ceropegia. Det beror på att forskningen om släktskap går framåt, och när två grupper visar sig höra ihop följer namnen efter enligt de internationella nomenklaturreglerna.
För odlaren är det mest ett praktiskt problem: samma växt kan säljas under det gamla och det nya namnet samtidigt. Har du svårt att hitta en växt, sök på båda. På Växtvärlden använder vi det namn som är vanligast i svensk handel och nämner det andra när det behövs, som i artiklarna om svärmorstunga och pärlhalsband.
Vanliga frågor
När föddes och dog Carl von Linné?
Carl von Linné föddes den 23 maj 1707 i Råshult i Småland – den 13 maj enligt den tidens kalender – och dog i Uppsala den 10 januari 1778. Han adlades 1757 och hette före det Carl Linnaeus.
Vad är Linné mest känd för?
Linné är mest känd för att ha infört de dubbla latinska namnen för arter, med släktnamn och artepitet. Han genomförde systemet konsekvent för växter i Species Plantarum 1753 och för djur 1758, och det används fortfarande i hela världen.
Varför har växter latinska namn?
Växter har latinska namn för att samma namn ska gälla i alla länder och språk. Ett svenskt namn kan betyda olika växter i olika landsdelar, medan det vetenskapliga namnet bara hör till en art. Det gör det lättare att köpa och odla rätt växt.
Vad betyder L. efter ett växtnamn?
Ett L. efter ett vetenskapligt växtnamn betyder att arten beskrevs av Linné. Förkortningen anger vem som först gav arten dess namn, och Linné står bakom tusentals av de namn som används än i dag.
Varför byter växter vetenskapligt namn?
Växter byter vetenskapligt namn när forskningen visar att de är släkt på ett annat sätt än man trott. Då flyttas arten till rätt släkte enligt de internationella reglerna, och under en övergångstid säljs den ofta under båda namnen.
