Kolonirörelsen kom till Sverige via Danmark och Tyskland i slutet av 1800-talet. Den första koloniträdgårdsföreningen var Pildammskolonin i Malmö, som bildades 1895, och bland de äldsta som finns kvar är Citadellet i Landskrona från 1904 och Söderbrunn i Stockholm från 1905. Idén var att ge arbetarfamiljer i trånga stadsbostäder en lott där de kunde odla mat, vara ute i friska luften och få ett nytt socialt sammanhang.
Rörelsen har överlevt två världskrig, flera bostadsepoker och många stadsplaner. Koloniträdgårdsförbundet, som bildades 1921, är i dag den enda rikstäckande organisationen för Sveriges koloniföreningar, med 236 medlemsföreningar och omkring 24 400 kolonister. Den här artikeln handlar om historien. Hur du praktiskt får och sköter en lott står i guiden om kolonilott.
Städerna växte, bostäderna räckte inte
Industrialiseringen tog fart i Sverige på 1880-talet, lite senare än i flera andra europeiska länder. Människor flyttade från landsbygden in till städerna för att få arbete i fabrikerna. Arbetsdagarna var långa och bostäderna i de snabbt växande städerna var ofta trånga, slitna och dragiga.
Många av de nya stadsborna kom från landet och var vana vid att odla en del av sin mat. I staden fanns ingen plats för det. Koloniträdgårdarna var ett svar både på bostadsbristen och på ohälsan: en plats utanför den trånga lägenheten där barnen kunde leka i friska luften och där familjen kunde odla potatis, grönsaker och bär. I Danmark och Tyskland var koloniträdgårdarna redan en etablerad folkrörelse, och det fanns organiserade föreningar också i Storbritannien och Nederländerna.
Anna Lindhagen och de första föreningarna
Den person som oftast förknippas med kolonirörelsen i Sverige är Anna Lindhagen, politiker och sjuksköterska i Stockholm. Hon hade sett hur väl koloniträdgårdarna fungerade i Danmark och tog initiativet till att etablera dem i Stockholm. Som sjuksköterska var hon bekymrad över barnens hälsa i arbetarbostäderna, och det var en av drivkrafterna.
Lindhagen ville också att lotterna skulle vara vackra. Hon kallade till en början kolonistugorna för lusthus och bad tidens mest kända arkitekter att rita dem. En annan som drev frågan var trädgårdsmästaren Rudolf Abelin, grundaren av Norrvikens trädgårdar utanför Båstad.
Pildammskolonin i Malmö var först, 1895, men den finns inte längre kvar. Citadellet i Landskrona (1904) och Söderbrunn i Stockholm (1905) är däremot fortfarande koloniområden och hör till de äldsta i landet.
Odling i staden är äldre än kolonirörelsen
Att stadsbor odlade var inget nytt. Redan under medeltiden fanns kålgårdar i svenska städer, där invånarna odlade kål och andra grönsaker. De liknade dagens odlingslotter men var inte organiserade på samma sätt.
Under 1800-talet fanns det också arbetsgivare som ordnade odlingslotter åt sina anställda. På Långholmen i Stockholm fick fångvaktarna vid fängelset odla på egna lotter redan på 1830-talet, och vid Citadellet i Landskrona hade militärer tillgång till odlingslotter långt innan koloniföreningen bildades. Det som var nytt med kolonirörelsen var att lotterna var till för allmänheten och organiserades i föreningar.
Krigsåren: när lotterna blev livsmedelsförsörjning
Under första världskriget var bristen på mat stor i hela Europa. Koloniträdgårdarna stod då för en betydande del av stadsbefolkningens livsmedel, både i Sverige och i andra länder. Den 1 april 1918 kom första numret av tidningen Koloniträdgården, med en ledare präglad av kriget. På Citadellet i Landskrona odlade kolonisterna så mycket att de kunde sälja överskottet i en egen butik.
Samma sak upprepades under andra världskriget. Utöver koloniträdgårdarna fanns tillfälliga potatislotter, och i städernas parker odlades potatis och kål.
Förbundet och föreningarna
När föreningarna blev fler behövdes en gemensam organisation. Koloniträdgårdsförbundet bildades 1921 och är partipolitiskt obundet. I dag har det 236 medlemsföreningar med omkring 24 400 kolonister. Det är inte alla koloniområden i Sverige – en del föreningar står utanför förbundet, och många kommuner upplåter odlingslotter utan att det finns en koloniförening.
Varje förening har egna stadgar och ordningsregler, och föreningen har oftast ett avtal med kommunen eller markägaren om hur marken får användas. Det är där mycket av rörelsens karaktär finns kvar: gemensamma arbetsdagar, regler om att lotten ska odlas och hållas i ordning, och en tradition av att dela med sig av plantor, frön och erfarenhet.
Två slags lotter: stuga eller bara mark
I Sverige skiljer man ofta mellan koloniträdgårdar med en liten stuga på varje lott och odlingslotter, där det bara finns jord att odla. Koloniområdena med stugor är de som har mest av den gamla karaktären, med små hus, staket, fruktträd och rabatter. Odlingslotterna är ofta nyare och mer inriktade på köksväxter.
På många äldre koloniområden finns det trädgårdsväxter som har odlats på samma plats i generationer – perenner, bärbuskar och fruktträd som har gått från kolonist till kolonist. En del sådana gamla sorter har samlats in och bevarats av Programmet för odlad mångfald. Mer om dem finns i torparträdgården och gamla kulturväxter.
Kolonilotten i dag
I många större städer kan kön till en koloniträdgård vara lång. Samtidigt har lotterna fått nya funktioner. De är gröna stråk och spridningsvägar för insekter och fåglar i staden, och en kolonilott som sköts med blommor, buskar och lite oordning kan vara ett bra bidrag till den biologiska mångfalden.
Några regler som gäller i hela landet har också påverkat odlingen. Sedan oktober 2021 får växtskyddsmedel som regel inte användas på kolonilotter, med undantag för vissa medel med låg risk, och glyfosat får inte användas av privatpersoner alls. Se bekämpningsmedel – vad privatpersoner får använda. Det gör att mycket av kunskapen på koloniområdena i dag handlar om förebyggande odling: täckodling, kompost, växtföljd och att plocka mördarsniglar tillsammans med grannarna.
Vill du ha en egen lott? Det finns inget gemensamt kösystem för hela landet. Kontakta kommunen eller koloniföreningen där du bor. Guiden om kolonilott går igenom hur det brukar gå till, vilka regler som gäller och hur du planerar den första säsongen.
Odlingslottens tradition lever vidare
Kolonirörelsens idé – att stadsbor ska kunna odla – lever också vidare utanför koloniområdena: i pallkragar på bostadsgårdar, odling på balkonger och i gemensamma stadsodlingar. Har du ingen lott kan du börja i liten skala; se pallkrage och odla grönsaker på balkongen.
Vanliga frågor
När kom koloniträdgårdarna till Sverige?
Koloniträdgårdarna kom till Sverige i slutet av 1800-talet, efter förebild från Danmark och Tyskland. Den första koloniföreningen var Pildammskolonin i Malmö, som bildades 1895 men inte finns kvar i dag.
Vem var Anna Lindhagen?
Anna Lindhagen var en stockholmspolitiker och sjuksköterska som tog koloniträdgårdarna till Stockholm efter att ha sett hur de fungerade i Danmark. Hon ville att arbetarfamiljer skulle få en plats att odla och att barnen skulle få vara i friska luften.
Vilka är Sveriges äldsta koloniområden?
Bland de äldsta koloniområdena som finns kvar är Citadellet i Landskrona från 1904 och Söderbrunn i Stockholm från 1905. Det allra första, Pildammskolonin i Malmö från 1895, finns inte längre.
Hur många kolonilotter finns det i Sverige?
Det finns ingen samlad siffra för alla kolonilotter i Sverige. Koloniträdgårdsförbundet har 236 medlemsföreningar med omkring 24 400 kolonister, men därtill kommer föreningar utanför förbundet och kommunala odlingslotter.
