En torparträdgård var i första hand en nyttoträdgård: några bärbuskar, rabarber, ett äppelträd, kanske humle och kryddväxter, och närmast huset ett litet blomsterland med växter som gått från hand till hand. Många av de gamla sorterna har överlevt i just sådana trädgårdar, och sedan 2000-talet har Programmet för odlad mångfald (Pom) letat upp, samlat in och bevarat dem. De bästa säljs i dag under varumärket Grönt kulturarv®.
Vill du ha en trädgård med gamla växter behöver du alltså inte leta på loppis eller i diken. Du kan köpa dokumenterade kulturväxter med känd historia i vanliga handelsträdgårdar. Den här artikeln handlar om vad som brukade växa vid torpen, varför de gamla sorterna är värda att bevara och hur du hittar dem.
Vad var ett torp?
Ett torp var ett litet jordbruk på mark som ägdes av en större gård. Torparen fick bo och odla där mot att han utförde dagsverken åt gårdens ägare. Torpen var vanligast under 1700- och 1800-talen och fanns i stora delar av landet. Marken var oftast mager och arbetet hårt, och det mesta som odlades skulle ätas, säljas eller användas i hushållet.
Det präglade trädgården. Det fanns sällan plats eller tid för prydnadsodling i någon större skala. Men nästan överallt fanns det ändå något som odlades för att det var vackert, doftade eller påminde om någon.
Det som brukade växa vid torpet
Torpträdgårdarnas innehåll varierade med landsdel, jord och vad grannarna hade att dela med sig av. Några växter återkommer ofta i berättelserna:
- Bärbuskar: svarta och röda vinbär och krusbär, som gav sylt, saft och vin. Se bärbuskar och krusbär.
- Rabarber, som är härdig, lättodlad och kommer tidigt på våren. Se rabarber.
- Fruktträd, framför allt äpple, där klimatet tillät. Se fruktträd.
- Syren och schersmin vid husknuten eller som berså. Se syren och schersmin.
- Perenner som delades mellan grannar: akleja, pioner, flox och höstastrar, och i norr ofta tåliga växter som klarade korta somrar. Se akleja och pioner.
- Ettåriga blommor som ringblommor och penséer, som sådde sig själva eller såddes varje vår. Se ringblomma.
Ett exempel från Pom:s insamling visar hur det kunde se ut. Vid ett litet jordbruk i en by i Lappland anlades på 1920-talet ett blomsterland vid husets gavel, med rabarber, krusbär, vinbär och morötter – men också penséer, ringblommor och hyacinter. Att odla prydnadsväxter ansågs lite slösaktigt, men en gåva kunde man inte tacka nej till, och 1947 fick familjen en vitpytta av en vän. Den vitpyttan odlas i dag vidare som en Grönt kulturarv®-sort.
Varför är de gamla sorterna värda att bevara?
En sort som har odlats på samma plats i hundra år har bevisat något. Den har klarat de vintrar, somrar och sjukdomar som funnits där, ofta utan gödsel och bekämpningsmedel. Det är en egenskap som inte alltid finns hos nya sorter som tagits fram för andra förhållanden.
Gamla sorter bär också på genetisk variation som kan behövas för framtidens växtförädling, inte minst när klimatet förändras. Och de har ett kulturhistoriskt värde: de berättar hur människor levde, vad de åt och vad de tyckte var vackert. När en sort försvinner ur odling är den borta för gott, om ingen har tagit vara på den.
Programmet för odlad mångfald (Pom)
Pom är Sveriges nationella program för att långsiktigt bevara och använda kulturväxterna och deras vilda släktingar. Riksdagen beslutade år 2000 att programmet skulle genomföras, som ett sätt att leva upp till konventionen om biologisk mångfald. Arbetet samordnas av SLU.
Arbetet har skett i tre faser:
- Inventering 2002–2010. I åtta så kallade upprop letade inventerare och allmänheten över hela landet efter gamla sorter av bland annat frukt, bär, perenner, rosor, lökväxter, krukväxter, prydnadsbuskar och fröförökade köksväxter.
- Utvärdering 2011–2015. Det insamlade materialet provodlades och jämfördes, bland annat med DNA-analyser, och man bestämde vilka sorter som skulle bevaras.
- Nationell genbank från 2016. Det utvalda materialet bevaras i Nationella genbanken för trädgårdsväxter vid SLU i Alnarp. Fröförökade lokalsorter, som bönor och ärter från Fröuppropet, bevaras hos den nordiska genbanken NordGen.
Pom:s eget motto sammanfattar tanken: att odla är att bevara. En sort som bara finns i en genbank är säker, men det är först när den odlas i trädgårdar igen som den lever vidare som kulturväxt.
Grönt kulturarv® – så känner du igen dem
Under varumärket Grönt kulturarv® säljs växter som samlats in genom Pom. Sortimentet omfattar frukt, bär, fröer, krukväxter, köksväxter, prydnadslökar och knölar, perenner, rosor, träd och buskar. Sorterna har odlats i Sverige före 1940, 1950 eller 1960 beroende på växtslag, och varje sort har en dokumenterad historia: var den hittades och vem som odlade den.
Nya sorter släpps i omgångar. Till säsongen 2027 tillkommer till exempel en höstaster från en skånsk gård, insamlad i Årröd, en fylld vitpytta från Lappland och en fylld kanelros, 'Tornedal', från Norrbotten. Kanelrosen är ett bra exempel på en torpros: en tålig ros som spritts från hand till hand i kallt klimat och som sällan fick något sortnamn.
Leta efter varumärket på etiketten i handelsträdgården eller i plantskolans katalog. SLU har också en lista över försäljningsställen.
Grönt kulturarv® och E-planta är två olika märken De förväxlas ofta. Grönt kulturarv® är SLU:s varumärke för gamla, insamlade kulturväxter med känd historia. E-planta är ett kvalitetsmärke för träd och buskar som provodlats och valts ut för svenskt klimat, med pålitliga zonangivelser – även för nya sorter. En växt kan vara gammal utan att vara E-planta, och tvärtom.
Gamla växter i din egen trädgård
Du behöver inget torp för att odla gamla växter. Några råd om du vill ha en trädgård i den andan:
- Fråga i grannskapet. Gamla perenner och bärbuskar i en äldre trädgård i ditt område har redan visat att de klarar klimatet. Att dela perenner och ta vintersticklingar av buskar är så de gamla växterna alltid har spridits.
- Behåll det som finns. Har du köpt ett gammalt hus, vänta ett år innan du gräver bort något. Det som ser ut som en sliten buske kan vara en sort som inte går att köpa.
- Ta reda på namnet. Gamla sorter saknar ofta sortnamn. Skriv ner det du vet om växtens historia – vem som planterade den och ungefär när. Pom:s inventeringar byggde till stor del på just sådana uppgifter från allmänheten.
- Spara frö av köksväxter. Gamla lokalsorter av bönor och ärter går att föröka själv år efter år, se samla egna frön.
Ta inte med dig vresros och lupin från gamla trädgårdar Vresros och blomsterlupin finns i många äldre trädgårdar, men sedan den 15 maj 2026 är de förbjudna att sälja, plantera och odla i Sverige. Den som redan har dem på tomten ska hindra att de sprider sig. Gamla trädgårdar kan också ha parkslide, som är förbjuden genom EU. Se invasiva främmande växter.
Gamla krukväxter är också kulturarv
Torparhemmen hade sällan många krukväxter, men i fönstren på gårdar och i städerna fanns pelargoner och andra växter som övervintrade år efter år och gick i arv. Pom samlade in gamla krukväxter i ett eget upprop, och Grönt kulturarv®-sortimentet har krukväxter. En gammal pelargon som tagits som stickling i generationer är en levande släktklenod; se föröka pelargoner och övervintra pelargoner.
Vanliga frågor
Vad är Grönt kulturarv?
Grönt kulturarv® är SLU:s varumärke för gamla kulturväxter som samlats in genom Programmet för odlad mångfald (Pom). Sorterna har odlats i Sverige före 1940, 1950 eller 1960 beroende på växtslag och har en dokumenterad historia. De säljs i vanliga handelsträdgårdar och plantskolor.
Vad växte i en torparträdgård?
I en torparträdgård växte mest nyttoväxter: bärbuskar som vinbär och krusbär, rabarber, ibland ett äppelträd, kryddväxter och potatis. Nära huset fanns ofta syren, schersmin och några perenner eller sommarblommor som grannarna delat med sig av.
Vad är Pom?
Pom, Programmet för odlad mångfald, är Sveriges nationella program för att bevara och använda kulturväxter och deras vilda släktingar. Riksdagen beslutade om programmet år 2000, och det insamlade materialet bevaras i Nationella genbanken vid SLU i Alnarp.
Är E-planta samma sak som Grönt kulturarv?
Nej, E-planta och Grönt kulturarv® är två olika märken. E-planta är ett kvalitetsmärke för träd och buskar som provodlats för svenskt klimat. Grönt kulturarv® gäller gamla insamlade kulturväxter med känd odlingshistoria i Sverige.
