Blommande äng med rosalila blommor och betande får framför en skogskant
Svensk växtkultur och historia

Folkliga växtnamn och skrock

Namnen och tron bakom växterna.

Många svenska växtnamn är flera hundra år gamla och berättar vad folk såg eller trodde. Maskrosen fick sitt namn sannolikt efter alla småkryp som brukar finnas i blommorna, prästkragen efter den rynkade krage som präster bar förr, och liljekonvaljen efter den latinska bibelns "dalarnas lilja". Kring en del växter fanns också skrock: enligt folktron bodde gårdens skyddsande i vårdträdet, och en rönn som växte uppe i ett annat träd hade magisk kraft.

De folkliga namnen var aldrig ett system. Samma namn kunde betyda olika växter i olika socknar, och samma växt kunde ha ett tiotal namn. Det är en av anledningarna till att botaniken behöver de vetenskapliga namnen, som beskrivs i Carl von Linné och växternas namn. Den här artikeln håller sig till det som går att belägga i Svenska Akademiens ordbok (SAOB) och i Nordiska museets samlingar. Seder kring midsommarnatten har en egen artikel, midsommarblommor och traditioner.

Namn som beskriver det man såg

De lättaste namnen att förstå är de som beskriver växten. Prästkrage syftade från början på prästens krage som den såg ut förr, ett rynkat, pipigt krås runt halsen. De vita strålblommorna runt den gula mitten liknade en sådan krage. Smörblomma är ett annat genomskinligt namn, och enligt SAOB har det använts inte bara om den vanliga smörblomman utan om flera andra örter med smörgula blommor.

Maskros är svårare. Ordet mask betydde förr inte bara daggmask utan alla möjliga småkryp och larver. SAOB förklarar namnet som sannolikt syftande på den mängd insekter och kryp, "maskar", som brukar finnas i blommorna. Samma tanke finns i ett dialektnamn från Norrland som SAOB också nämner, kusblomma, efter ett ord för insekt.

Odört är ett namn som varnar. Förleden kommer enligt SAOB av fornsvenskans ord för vild eller rasande och syftar på växtens giftverkan. Det stämmer: odört (Conium maculatum) står på Giftinformationscentralens lista över mycket giftiga växter.

Lånord från latin och tyska

En del namn som låter genuint svenska är lån. Liljekonvalj kommer av det latinska lilium convallium, ungefär "dalarnas lilja", ett uttryck från den latinska bibelöversättningen av Höga visan. Från 1500-talet och ett par hundra år framåt användes ofta den latinska formen som den var, till exempel om liljekonvaljvatten, innan den svenska formen satte sig. Kortformen konvalj är enligt SAOB helt enkelt en förkortning.

Förgätmigej är lånat från tyskans Vergissmeinnicht, och samma namn finns på engelska och franska. Enligt SAOB användes det tidigast på franska om förgätmigejen, som på grund av sin blå färg blev en symbol för trohet i kärleken. I Tyskland flyttade namnet senare till andra växter, och i svenska dialekter förvrängdes det till former som förgässmenick.

Tibast är ett exempel där en vanlig förklaring inte håller. Man läser ofta att ti- syftar på asaguden Tyr. SAOB förklarar i stället namnet som ett troligt lån från ett lågtyskt ord, motsvarande tyskans Seidelbast, och listar ett tjugotal äldre svenska former, från tibost och tidbast till tjurbast. Vänderot fick enligt samma ordbok sitt namn för att man trodde att växten kunde vända sig i jorden, så att förra årets rot blev nästa års stjälk.

Gudar och gamla berättelser

Baldersbrå är ett av få växtnamn som går tillbaka på den fornnordiska mytologin. SAOB återger den vanliga tolkningen att namnet betyder Balders ögonbryn eller ögonhår, efter en uppgift i den isländska Snorres Edda om en ört så vit att den jämförs med Balders brå. De vita strålblommorna är bakgrunden. I Sverige och Danmark har namnet använts om flera närstående växter med vita strålblommor och findelade blad.

Misteln hör också till Balderberättelserna, och hur den blev en julväxt står i julens växter genom historien. Många namn syftar annars på kristna högtider och helgon. Johannesört bär Johannes döparens namn. Hans dag, den 24 juni, var den gamla midsommardagen, och örten blommar från ungefär den tiden.

Samma namn, olika växter

Det som gör de folkliga namnen svåra är att de sällan pekar på en enda art. SAOB ger flera tydliga exempel:

Linné antecknade många av de lokala namnen när han reste, och han tog med dem i sin svenska flora. SAOB citerar honom ofta som källa till namn "från Västerbotten" eller "från Medelpad".

Lita aldrig på ett folkligt namn när något ska ätas Ett namn som låter ätligt säger inget om växten, och samma namn kan betyda olika arter. Odört är enligt Giftinformationscentralen mycket giftig, och förväxlingar med ätliga växter har inträffat. Tidlösa är också mycket giftig och har förväxlats med ramslök. Ät aldrig en vild växt som du inte säkert har artbestämt. Ring 112 vid akut fara. I mindre akuta fall: Giftinformationscentralen 010-456 67 00 (dygnet runt). Har ett djur tuggat på växten: kontakta veterinär eller djursjukhus.

Vårdträdet – gårdens skyddsande

Ett vårdträd är ett stort träd vid gården eller boningshuset. Enligt SAOB sågs det som en symbol för välgång och lycka, och enligt äldre folktro bodde gårdens, familjens eller släktens skyddsande i trädet. Därför fick det inte skadas. SAOB citerar en text från 1829 om vättar som höll processioner mellan "de så kallade vårdträden", träd som var betydelsefulla för människor och som inte fick röras.

Seden att plantera ett vårdträd levde kvar långt efter att tron på skyddsandar hade bleknat. Nordiska museet skriver att det enligt en nordisk tradition från slutet av 1800-talet ofta planterades ett vårdträd på gården, och museet planterade själv ett valnötsträd som vårdträd när bakgården öppnades. På museets gård Härkeberga i Uppland står en stor lönn som sägs ge familjen tur och som i praktiken skyddade husen mot blixten.

Vill du plantera ett vårdträd i dag är det framför allt en fråga om plats. Ett vårdträd ska kunna bli gammalt och stort, så välj ett trädslag som klarar din odlingszon och ge det gott om utrymme från huset och grannens tomt. Mindre alternativ finns i träd för den lilla trädgården.

Flogrönnen och andra växter med kraft

Rönnen hade en särställning i folktron. Störst kraft hade enligt SAOB flogrönnen, även kallad flygrönn: en rönn som växer på ett svåråtkomligt ställe, till exempel uppe på en trädstam eller på ett torvtak, dit fröet har burits av fåglarna. SAOB citerar uppgifter om att flogrönn användes mot tandvärk, att kreaturens sjukdomar skulle botas genom att man slog dem med en kvist av flogrönn, och att slagrutan bäst skulle skäras av en sådan rönn.

Folktron kring midsommar handlade också om växternas kraft. En text från 1864 som SAOB citerar säger att nio slags midsommarblomster, plockade på midsommaraftonen efter solnedgången och bundna till en midsommarkvast, skulle skydda mot all slags förgörning. Daggen på midsommarnatten troddes i vissa trakter ha magisk verkan.

Träden användes också i folklig läkekonst. Nordiska museet har föremål som visar smöjning: ett sjukt barn drogs genom en ring av en gren eller ett hål i ett träd, ett så kallat vårdbundet träd, för att bli friskt. Sedvänjan användes i Sverige ännu in på 1900-talet, framför allt mot engelska sjukan hos barn. Det är kulturhistoria, inte något som botar en sjukdom.

Varsel och olyckstecken

Växter kunde också varsla. En uppteckning från 1915 som SAOB citerar säger att man i författarens hemtrakt trodde att det betydde ett dödsfall i gården om en tibastbuske dog. Sådana uppgifter är lokala och ska läsas just så: som vad man trodde på ett visst ställe vid en viss tid, inte som en allmän svensk sed.

Tibasten är för övrigt en växt där försiktigheten är befogad av andra skäl. Enligt Giftinformationscentralen är den giftig, särskilt bark och bär, som innehåller starkt irriterande ämnen. Växtsaften kan också ge kraftig ögonirritation och hudretning. Mer om giftiga växter i trädgården står i giftiga trädgårdsväxter och barn.

Folkliga namn i dag

Många folkliga namn lever kvar som de officiella svenska namnen. Prästkrage, maskros, smörblomma och förgätmigej är både vardagsord och de namn som används i floror. Andra namn skapar förvirring när de möter andra språk: pelargoner kallas ofta geranium på engelska, trots att Geranium på svenska heter näva, se pelargoner.

För den som köper växter är det därför klokt att alltid titta på det vetenskapliga namnet på etiketten. Det är det enda namnet som garanterat pekar ut samma art i plantskolan, i floran och hos Giftinformationscentralen. Vill du veta mer om varför en del växter har namn efter landskap, se svenska landskapsblommor, och om hur namn och växter har gått i arv i bondesamhället, se torparträdgården och gamla kulturväxter.

Vanliga frågor

Varför heter maskrosen maskros?

Namnet syftar sannolikt på alla småkryp som brukar finnas i blommorna. Ordet mask betydde förr inte bara daggmask utan insekter, larver och kryp i allmänhet. Den förklaringen ger Svenska Akademiens ordbok, som också nämner det norrländska dialektnamnet kusblomma med samma betydelse.

Vad är ett vårdträd?

Ett vårdträd är ett stort träd vid en gård som sågs som en symbol för lycka och välgång. Enligt äldre folktro bodde gårdens skyddsande i trädet, och därför fick det inte skadas. Seden att plantera ett vårdträd på gårdsplanen var vanlig i slutet av 1800-talet och lever kvar i dag.

Är tibast uppkallad efter guden Tyr?

Det påståendet förekommer ofta, men Svenska Akademiens ordbok förklarar namnet som ett troligt lån från lågtyskan, motsvarande tyskans Seidelbast. Ordboken listar ett tjugotal äldre svenska former av namnet, från tibost och tidbast till tjurbast.

Varför heter prästkragen prästkrage?

Blomman liknar den krage som präster bar förr: ett rynkat, pipigt krås runt halsen. De vita strålblommorna runt den gula mitten påminde om kråset. Namnet har enligt Svenska Akademiens ordbok också använts om baldersbrå och några andra växter med liknande blommor.