Växter är gröna därför att klorofyllet, det ämne i bladen som fångar ljusets energi, tar upp rött och blått ljus effektivast och släpper tillbaka en större del av det gröna. Det gröna som når ditt öga är alltså det ljus bladet har haft minst nytta av. Men bladet använder också en hel del av det gröna ljuset, och det är en detalj som spelar roll när du väljer växtbelysning.
Klorofyllet är motorn i fotosyntesen, processen där växten bygger socker av koldioxid och vatten med hjälp av ljus. Förstår du den förstår du också varför en krukväxt tynar i ett mörkt hörn, varför brokiga blad behöver mer ljus än gröna och varför bladen gulnar när näringen tar slut.
Ljuset är en blandning av färger
Solljus som ser vitt ut är en blandning av alla regnbågens färger. Växterna använder framför allt våglängder mellan ungefär 400 och 700 nanometer, från violett och blått via grönt och gult till rött. Det är i stort sett samma område som vårt öga uppfattar, och det kallas ofta fotosyntetiskt aktiv strålning, PAR på engelska. Ett föremål får sin färg av det ljus det inte tar upp utan reflekterar eller släpper igenom. En tomat ser röd ut för att den reflekterar rött, och ett blad ser grönt ut för att det reflekterar och släpper igenom mer grönt än andra färger.
Klorofyllet fångar rött och blått
Det finns två huvudformer av klorofyll i växter, klorofyll a och klorofyll b. Båda har två tydliga toppar i hur de tar upp ljus: en i det blåvioletta och en i det röda. Mellan topparna, i det gröna och gulgröna, tar de upp betydligt mindre. Klorofyllmolekylen har en atom magnesium i mitten, och växten behöver kväve och järn för att kunna bygga den.
I ett levande blad är bilden ändå mer nyanserad än i ett provrör. Ljuset studsar runt mellan cellerna, och chansen att även det gröna ljuset till slut fångas upp blir stor. Ett vanligt grönt blad tar därför upp större delen av det gröna ljuset också, och bara en mindre del reflekteras. Mätningar på odlade växter, bland annat klassiska försök från början av 1970-talet, visar att grönt ljus driver fotosyntesen, om än något mindre effektivt än rött. Grönt ljus tränger dessutom djupare in i bladet och når celler längre ner som blått och rött ljus inte når.
Fotosyntesen i korthet
I bladens celler finns små gröna korn, kloroplaster, där klorofyllet sitter. När ljuset träffar dem används energin till att spjälka vatten. Syret som frigörs släpps ut genom bladens klyvöppningar, och energin används till att binda koldioxid från luften till socker. Förenklat: koldioxid och vatten blir med hjälp av ljus till socker och syre.
Sockret blir allt annat i växten: cellulosa i cellväggarna, stärkelse i knölar och frön, ved i stammen. Hur växten använder det för att växa beskrivs i artikeln hur växter växer. Koldioxiden kommer in genom klyvöppningarna, och varje gång de öppnas avdunstar vatten. Fotosyntes och vattenförbrukning hänger därför ihop, se hur växter använder vatten.
Vad betyder det för växtbelysningen?
Att klorofyllet har sina toppar i rött och blått är förklaringen till de rosa och lila växtlamporna: de har bara röda och blå lysdioder. De fungerar, men de är inte bättre än en vit lampa med brett spektrum om mängden ljus är densamma, eftersom växten använder det gröna och gula också. Vitt ljus gör det dessutom lättare att se om bladen är friska och är behagligare i ett vardagsrum.
Det som avgör nyttan är mängden ljus som når bladen och hur många timmar om dagen den lyser, inte färgen. Lampans watt säger hur mycket el den drar, och lumen och lux beskriver ljuset som ögat uppfattar det. Hur du väljer lampa och avstånd står i artikeln om växtbelysning, och hur mycket ljus olika fönster ger i ljus och placering.
Ögat lurar dig i december Människans öga anpassar sig så väl att ett rum kan kännas ljust fast ljuset bara är en bråkdel av det i ett fönster en sommardag. Växten har ingen sådan anpassning. Det är skälet till att många krukväxter står still eller tappar blad på vintern trots att de står "ljust". Hur du hjälper dem genom mörkret står under vinterskötsel av krukväxter, och vilka som klarar sig med minst ljus i krukväxter för norrfönster och lite ljus.
De andra färgämnena: gult, orange och rött
Bladen innehåller fler färgämnen än klorofyll. Karotenoider, gula och orange, finns i alla gröna blad. De fångar ljus i det blågröna området och för över energin till klorofyllet, och de skyddar bladet mot skador när ljuset är starkare än växten kan använda. Antocyaner är röda, lila eller blå färgämnen som löser sig i cellsaften. De ger färgen åt rödbladiga sorter, åt röda blommor och bär och åt nya, röda skott hos många buskar.
Många växter bildar mer antocyan när de får starkt ljus, kyla eller torka. Suckulenter som rodnar i ett soligt fönster gör just det, och färgen försvinner ofta när de flyttas till skuggigare plats. Rött eller lila på undersidan av bladen kan också bero på brist på fosfor, särskilt hos unga tomat- och kålplantor i kall jord, se näringsbrist.
Höstfärgerna: när det gröna försvinner
På hösten bryter lövträden ner klorofyllet i bladen och flyttar tillbaka kvävet och andra värdefulla ämnen till grenarna och rötterna innan bladen fälls. När det gröna försvinner syns karotenoiderna, som funnits där hela sommaren, och bladen blir gula. Det röda hos exempelvis lönn, rönn och bär är däremot ofta antocyaner som bildas nytt under hösten. Klara, soliga dagar och kalla nätter brukar ge starkast röda färger.
Gula blad: när klorofyllet inte räcker till
Ett blad som gulnar har förlorat klorofyll. Det kan vara naturligt, när de äldsta bladen nederst på en krukväxt åldras och växten flyttar näringen därifrån. Men det kan också vara ett tecken på brist. Kvävebrist ger ofta jämnt gula äldre blad, magnesiumbrist gula fält mellan nerverna på äldre blad, och järnbrist gula unga blad med gröna nerver, något som är vanligt hos surjordsväxter som rhododendron i kalkrik jord. Felsökningen finns i artikeln om gula blad. Sitter bladet i för lite ljus kan det också bli blekt, eftersom växten inte bygger mer klorofyll än den har råd med.
Brokiga blad behöver mer ljus
De vita, gula eller rosa partierna på brokiga blad saknar helt eller delvis klorofyll. Bara de gröna delarna kan bedriva fotosyntes, och därför växer brokiga sorter ofta långsammare och behöver ljusare plats än sina helgröna släktingar. Får de för lite ljus kan nya blad bli grönare, eftersom växten satsar på det som ger energi. Ett helt vitt skott på en brokig växt kan inte försörja sig själv och vissnar oftast efter ett tag.
Det finns också växter som ser röda eller nästan svarta ut men ändå har gott om klorofyll. Palettblad och rödbladiga buskar har så mycket antocyan att det döljer det gröna, men under färgen pågår fotosyntesen som vanligt. Mer om palettblad, som finns i många färger.
Vanliga frågor
Varför är inte växter svarta, om de vill fånga så mycket ljus som möjligt?
Det finns ingen säker förklaring, och forskarna diskuterar fortfarande frågan. En förklaring är att klorofyllet uppstod tidigt i livets historia och har behållits sedan dess, en annan att ett blad som tog upp allt ljus skulle få svårare att hantera överskottsenergi i stark sol. Klart är att bladen ändå tar upp en stor del av det gröna ljuset.
Behöver växter rött och blått ljus?
Växter behöver ljus i hela området från blått till rött, och vitt ljus med brett spektrum fungerar lika bra som rosa växtlampor vid samma ljusmängd. Blått ljus påverkar också formen, så att plantan blir kompaktare, men en vanlig vit LED-lampa innehåller tillräckligt av det.
Kan växter göra fotosyntes i lampljus?
Ja, växter gör fotosyntes i allt ljus inom rätt våglängdsområde, oavsett om det kommer från solen eller en lampa. Det som avgör är mängden: en vanlig taklampa några meter bort ger för lite, medan en växtlampa 20–40 centimeter ovanför bladen kan ersätta mycket av vinterns brist.
Varför blir bladen röda på min suckulent?
Suckulenter blir ofta röda av starkt ljus, kyla eller torka, eftersom de då bildar mer av de röda färgämnena antocyaner som skyddar bladen. Det är vanligtvis ofarligt. Blir växten däremot mjuk, skrumpen eller brun är det ett annat problem, se suckulenter inomhus.
