Mykorrhiza är ett samarbete mellan svampar och växtrötter. Svampens tunna trådar växer in i roten och ut i jorden runt omkring, där de hämtar vatten och näring, framför allt fosfor, som växten själv har svårt att nå. I utbyte får svampen socker från växtens fotosyntes. Omkring 80 procent av alla kärlväxter kan bilda den vanligaste typen av mykorrhiza, och i en levande trädgårdsjord finns svamparna redan.
För dig som odlar är det viktigaste att svamparna trivs i en jord som inte störs för mycket, inte får för mycket fosfor och har växter i sig så stor del av året som möjligt. Det är också skälet till att mykorrhizaprodukter i påse sällan gör så stor skillnad som förpackningen lovar. Här är bakgrunden.
Ett byte mellan svamp och rot
Ordet betyder ungefär svamprot. Svampen kan inte bedriva fotosyntes och behöver socker från en levande växt. Växten har rötter som är tjocka jämfört med svampens trådar, hyferna, som bara är några tusendels millimeter i diameter. Hyferna förgrenar sig och når mellan jordpartiklar och in i porer där inga rötter eller rothår kommer åt. På så sätt kan svampen ta upp näring från en mycket större jordvolym än växtens finrötter klarar på egen hand.
Fosfor är det ämne där vinsten ofta är tydligast, eftersom fosfor rör sig dåligt i jorden och snabbt tar slut närmast roten. Studier har också visat bättre upptag av kväve och vissa spårämnen, och att svampen kan bidra till att växten tål torka och vissa sjukdomar bättre. Effekten varierar dock mycket mellan svamparter, växter och jordar. Ett samarbete som gynnar växten i en mager jord kan vara nästan neutralt i en välgödslad.
Hyferna utsöndrar också klibbiga ämnen som binder ihop jordpartiklar till små aggregat. Det ger en porösare jord som håller bättre på vatten, vilket gynnar alla växter, se mullrik jord.
Fyra sorters mykorrhiza
Det finns flera typer, och de skiljer sig både i vilka svampar som deltar och vilka växter de samarbetar med:
- Arbuskulär mykorrhiza är den vanligaste. Svampen växer in i rotcellerna och bildar små förgrenade strukturer där bytet sker. De flesta grönsaker, örter, perenner, fruktträd och bärbuskar har den.
- Ektomykorrhiza bildar en mantel runt rotspetsarna och växer mellan cellerna. Den finns hos många skogsträd som gran, tall, björk, bok och ek. Svamparna är ofta sådana som bildar svampar ovan jord, som kantareller, soppar och flugsvampar.
- Ericoid mykorrhiza finns hos ljungväxter som blåbär, lingon, tranbär och rhododendron, och hjälper dem att få näring ur sur, näringsfattig jord.
- Orkidémykorrhiza är något för sig. Orkidéernas frön är dammfina och saknar näringsförråd, och i naturen gror de bara med hjälp av en svamp som förser grodden med näring.
Orkidéernas beroende förklarar varför det inte går att så frön av en krukorkidé i vanlig jord. Plantskolor sår dem i laboratorium på en steril näringsgel. Förökning hemma sker i stället med delning eller sidoskott, se föröka orkidé.
Växterna som klarar sig utan
Några växtfamiljer har under evolutionen förlorat förmågan att bilda mykorrhiza. De viktigaste för odlaren är korsblommiga växter, dit all kål, broccoli, rädisor, rättika och senap hör, och amarantväxter, som betor, mangold och spenat. De växer bra ändå, men de bidrar inte till att hålla svamparna vid liv.
Det har betydelse för växtföljden i köksträdgården. Svamparna lever på levande värdväxter och blir färre om jorden står med bara kål eller bara är bar under lång tid. En tumregel från SLU:s rådgivning till odlare är att inte odla grödor som har stor nytta av mykorrhiza, som lök och purjolök, året efter kål eller betor. Lökväxter har få och tjocka rötter med lite rothår och hör till dem som är mest beroende av svamparna. Planeringen av en köksträdgård beskrivs i köksträdgård för nybörjare.
Det som skadar svamparna
Svampnätverket i jorden är ömtåligt för vissa saker som är vanliga i en trädgård:
- Grävning och fräsning slår sönder hyfnätverket och vänder jorden så att det översta lagret, där svamparna är flest, hamnar längre ner. Nya plantor får då svårare att koloniseras.
- Mycket fosfor. När växten har gott om lättillgänglig fosfor slutar rötterna skicka ut de signalämnen som lockar till sig svampen, och koloniseringen minskar. Svenska trädgårds- och åkerjordar innehåller ofta redan ganska mycket fosfor.
- Bar jord. Utan levande rötter får svamparna ingen mat. Långa perioder med bar jord, särskilt under hösten och vintern, gör att färre svampar finns kvar på våren.
- Svampmedel mot växtsjukdomar kan också påverka mykorrhizasvamparna.
Så gynnar du livet i jorden
Det mesta av det som är bra för mykorrhizan är bra för jorden i stort. Gräv så lite som möjligt och låt jorden ligga orörd där det går. Håll jorden täckt med växter eller organiskt material, så att det finns levande rötter och föda åt jordlivet. Täckodling och kompost hör hit, liksom gröngödsling och fleråriga växter.
Gödsla efter behov och var försiktig med fosforrika gödselmedel om jorden redan har gott om fosfor. En jordanalys visar hur det står till. Vilka gödselmedel som innehåller vad står i gödseltyper, och hur du får en jord full av liv i jordtyper. Vita trådar i barkmull och kompost är för övrigt nästan alltid nedbrytande svampar, inte ett problem, se vitt lager och mögel på jorden.
Behövs mykorrhiza i påse?
I handeln finns produkter med svampsporer som ska strös i planteringshålet eller i krukan. I försök med växter i steril eller fosforfattig jord kan sådan ympning ge tydlig effekt. I en vanlig trädgårdsjord, som redan har sina egna svampar, är resultaten betydligt mer varierande. De tillsatta svamparna måste konkurrera med dem som redan finns, och i en jord med mycket fosfor får de svårt att etablera sig alls.
Kvaliteten är dessutom ojämn. Det finns ingen obligatorisk kvalitetskontroll för mykorrhizaprodukter, och undersökningar som SLU:s handbok för odlare refererar till har visat att innehållet inte alltid stämmer med deklarationen. I en av elva undersökta produkter hittades inga mykorrhizasvampar alls. Av 25 produkter från tre världsdelar gav bara fyra mer än 20 procents kolonisering av rötterna i steril jord, och i vanlig jord påverkade ingen av dem koloniseringen.
Kål, rhododendron och orkidé får ingen nytta av vanlig mykorrhiza De vanligaste produkterna innehåller arbuskulära mykorrhizasvampar. Kålväxter och betor kan inte bilda den typen, och ljungväxter som blåbär och rhododendron samt orkidéer har sina egna svamptyper. Läs vilka växter produkten är avsedd för innan du köper.
Den som vill pröva gör det mest sannolikt med nytta i nyanlagda bäddar med köpt jord, i krukor med steril planteringsjord och för växter som har mycket att vinna. Men för de flesta trädgårdar är en ostörd, täckt jord med varierad odling en säkrare väg.
Svamparna och krukväxterna
Krukväxter i köpt planteringsjord får sin näring genom gödslingen, och för dem spelar mykorrhizan en betydligt mindre roll än i en trädgårdsjord. Det finns ingen anledning att oroa sig för svamparna i krukor eller att strö i sporer i varje omplantering. Det som gör skillnad för rötterna i en kruka är luft och rätt vattning, se omplantering.
Mykorrhizanätverken har också blivit kända genom berättelser om att träd skulle skicka näring och varningar till varandra genom svampnätet. Vad forskningen visar och inte visar om det står i artikeln pratar växter med varandra?
Vanliga frågor
Vilka växter har inte mykorrhiza?
De viktigaste växterna utan mykorrhiza i köksträdgården är kålväxterna, som vitkål, broccoli, grönkål, rädisor och rättika, och amarantväxterna, som rödbetor, mangold och spenat. De har under evolutionen förlorat förmågan, men växer bra ändå.
Är mykorrhiza bra för tomater?
Tomater kan bilda arbuskulär mykorrhiza, och i en levande trädgårdsjord koloniseras rötterna av svampar som redan finns. Om en köpt produkt gör nytta beror på jorden: effekten är störst i steril eller fosforfattig jord och ofta liten i en välgödslad trädgårdsjord.
Vad är de vita trådarna i jorden?
Vita trådar i kompost, barkmull och täckmaterial är oftast svampar som bryter ner organiskt material, och de är en normal del av en levande jord. Mykorrhizasvamparnas egna hyfer är för tunna för att synas med blotta ögat.
Förstör grävning svamparna i jorden?
Grävning och fräsning slår sönder svampnätverket och flyttar det översta, mest svamprika jordlagret längre ner, vilket ger sämre kolonisering av nästa gröda. Svamparna försvinner inte, men en jord som bearbetas lite brukar ha mer mykorrhiza och fler svamparter.
