Vattendroppar pärlar på de veckade, rundade bladen hos daggkåpa
Växtbiologi

Hur växter använder vatten

Från rot till blad - och vad det betyder för dig.

En växt tar upp vatten genom rötterna och förlorar nästan allt igen genom bladen. Bara en liten del, ofta långt under en tiondel, stannar kvar i växten och används till att bygga celler. Resten avdunstar genom små porer i bladen, och det är just den avdunstningen som drar upp ett oavbrutet flöde av vatten och lösta näringsämnen från rötterna. Samtidigt är det vattentrycket i cellerna som håller bladen spänstiga.

Det förklarar de flesta vattningsråd. En växt i stark sol och torr luft drar mycket, en växt i ett mörkt vinterfönster nästan ingenting. Och rötter som står i vatten kan inte ta upp vatten bättre, utan sämre, eftersom de behöver syre för att fungera. Här är biologin bakom, och vad den betyder för hur du vattnar.

Vattnet som håller växten upprätt

En örtartad växt saknar skelett. Den hålls upprätt av vätsketrycket i cellerna. Varje cell har en stor blåsa med vatten och lösta ämnen, och när den är full pressar den mot cellväggen som luften i ett bildäck. Det trycket kallas turgor. När växten förlorar mer vatten än den får in sjunker trycket, cellerna blir slappa och bladen slokar.

Slokandet är alltså en tryckförlust, och det går ofta att häva om det inte gått för långt. Men det är inte bara ett tecken på torka. Rötter som ruttnat av för mycket vatten kan inte heller förse bladen, och då slokar en växt som står i blöt jord. Känn alltid i jorden innan du vattnar en slokande växt. Skillnaden förklaras i artiklarna om undervattning och övervattning.

Upptaget sker i rotspetsarna

Det är inte den tjocka rotklumpen som tar upp vatten utan de unga rotspetsarna och de mikroskopiska rothåren strax bakom dem. Vattnet går in i roten genom osmos: cellerna innehåller mer lösta ämnen än vattnet i jorden, och vatten strävar mot den sida där koncentrationen är högst.

Den mekanismen förklarar två saker du kan se. När för mycket gödsel ansamlas i krukan blir jordvattnet saltare, osmosen går trögare och växten kan få bruna bladkanter trots att jorden är fuktig. Och rötterna måste andas för att arbeta. Vattenmättad jord saknar luft, rotspetsarna dör, och växten törstar mitt i vattnet. Därför ska en kruka ha dräneringshål och överskottsvatten aldrig stå kvar i ytterkrukan, se dränering och rotröta.

Bladen drar vattnet uppåt

Från rötterna går vattnet upp genom vedvävnaden, ett system av döda, ihåliga celler som bildar sammanhängande rör från rot till blad. Någon pump finns inte. Kraften kommer uppifrån. När vatten avdunstar från cellväggarna inne i bladet uppstår ett undertryck som drar i vattenpelaren. Vattenmolekylerna håller ihop så starkt att pelaren inte brister, och den kan dras upp till toppen av även mycket höga träd.

Avdunstningen kallas transpiration. Den sker genom klyvöppningarna, små porer som oftast sitter tätast på bladens undersida. Med vattenströmmen följer kväve, kalium, kalcium och andra lösta ämnen från jorden. Kalcium flyttas nästan bara med den strömmen, och därför kan ojämn vattning ge kalciumbrist i frukter som tomater trots att jorden innehåller kalk. Brist av det slaget beskrivs under näringsbrist.

Klyvöppningarna: en ständig kompromiss

Växten behöver ha klyvöppningarna öppna för att få in koldioxid till fotosyntesen. Men varje gång de är öppna förlorar den vatten. Två slutceller runt varje por öppnar och stänger den beroende på ljus, koldioxidhalt och vattentillgång. När rötterna känner av torka bildas stresshormonet abscisinsyra, som får porerna att stängas. Då sparas vatten, men fotosyntesen och tillväxten stannar av.

Därför växer en planta som ofta får torka långsammare även om den aldrig hinner sloka. Och därför ger jämn vattning i trädgården större skörd än stora givor med långa torra perioder emellan. Grunderna för utomhusvattning står i vattna trädgården.

Vad som får växten att dricka mer

Transpirationen styrs av samma saker som torkar tvätt på en lina:

På vintern verkar två av faktorerna åt var sitt håll. Luften är torr, men ljuset är så svagt att växten knappt gör av med något. Därför är vinterns vanligaste fel för mycket vatten, inte för lite, se vattna krukväxter. Den torra luften påverkar mest bladkanterna hos växter från fuktiga miljöer, och hur du hjälper dem står i luftfuktighet.

Suckulenter andas på natten

Växter från torra miljöer har sina egna lösningar. Tjocka blad med vaxlager, få klyvöppningar, hår som håller kvar fuktig luft och blad som rullar ihop sig minskar förlusten. Många suckulenter, kaktusar och svärmorstunga har dessutom en annan sorts fotosyntes. De håller klyvöppningarna stängda under dagens värme och öppnar dem på natten, när luften är svalare och avdunstningen mindre. Koldioxiden lagras som en syra i cellerna och används till fotosyntes när det blir ljust igen.

Det är ett skäl till att de klarar långa uppehåll i vattningen, och till att de ruttnar fort i jord som aldrig torkar ut. Mer om skötseln finns i artikeln om suckulenter inomhus.

Droppar på bladkanten

Ibland hänger det droppar längs bladkanterna på morgonen, fast ingen har vattnat över bladen. Det är guttation. På natten, när jorden är fuktig och bladen nästan inte avdunstar, pressar rötterna upp mer vatten än växten gör av med, och överskottet tränger ut genom särskilda porer i bladkanten. Det syns på gräsmattan, på jordgubbsblad och hos daggkåpa. På krukväxter som monstera och kalla är det ett tecken på att jorden är mycket blöt, inget fel i sig. Om vattnet lämnar vita kanter efter sig är det mineraler från vattnet.

En annan följd av samma obalans är ödem, små vattenblåsor och korkfläckar på bladens undersida, när rötterna tar upp mer vatten än bladen kan göra av med under en längre tid.

Vanliga frågor

Hur mycket av vattnet använder växten?

Bara en liten del. Den allra största delen av vattnet som rötterna tar upp, i regel mer än nio tiondelar, avdunstar genom bladen. Avdunstningen behövs ändå, eftersom den drar upp näring från rötterna och kyler bladen i sol.

Varför slokar växten fast jorden är blöt?

Rötterna har troligen tagit skada av för mycket vatten och syrebrist, och kan då inte längre ta upp vatten till bladen. Låt jorden torka upp, kontrollera rötterna och ta bort bruna, mjuka delar. Vattna inte mer, det gör det värre.

Är det bättre att vattna på morgonen?

Ja, utomhus är morgonen oftast bästa tiden, eftersom växten då har vatten under dagens varmaste timmar och bladen hinner torka upp. För krukväxter inomhus spelar tiden på dygnet mindre roll än att du vattnar när jorden har torkat.

Tar växter upp vatten genom bladen?

I liten skala, men för de flesta växter är det rötterna som står för upptaget. Att dimma bladen påverkar knappast växtens vattenbalans. Undantag är luftväxter och vissa andra epifyter, som är anpassade till att ta upp fukt ovan jord.